Lanny

Lanny av Max Porter är en förunderlig roman. Det är svårt att säga vad det är: saga, dröm, fabel, fantasi eller något som ännu inte har ett namn. Det liknar inget annat och det attraherar mig. Jag gillar att bli utmanad som läsare.

Det som utspelas, sker i en engelsk by. Det finns ett barn som heter Lanny, en pappa, en mamma, en konstnär och något mer. Det är skrivet i korta stycken och ibland lämnar författaren raka rader. Det här är en bok som måste läsas i fysisk bok, då det visuella är viktigt.

För mig är det en bok som berör mycket. Det är så ovant, märkligt och samtidigt magiskt. Svårt att förklara och jag är inte alls säker på att alla gillar detta. Men jag gör det!

Kvinna utan hjärta

Kvinna utan hjärta av Lars Bill Lundholm är den andra delen i Lundholm serie av skärgårdsmord. I den första delen ”Skärgårdsmorden” får vi lära känna kriminalkommissarien, hans familj och krets och i denna andra del får vi förstås fortsätta följa arbetet med nya otäckheter i skärgården. Det är en fiktivt miljö i Stockholms skärgård som ändå känns väldigt äkta.

Denna andra del är en mycket komplex historia men många karaktärer att hålla ordning på. Det är spännande både vad som händer i kommissariens yrke men även privat. Det är välskrivet men många oväntade vändningar och det märks att författaren är bra på att skriva dramatik.

Det är ju mysigt med skärgård, det gillar ju jag. I denna del blev det kanske lite väl krångligt och dramatisk men det kanske är så i genren. Jag läser så sällan deckare så det kan jag inte avgöra. Jag gillade i alla fall denna och hoppas på fler delar i serien.

Soligt

Sitter fortfarande med morgonkaffet och njuter av en solig förmiddag. Det blev en sen kväll framför tv:n med en så otroligt spännande final i Eurovision Song Contest. Kul kväll med många olika bidrag och en omröstning där allt kunde hända. Det är förstås svårt att tävla i musik men väldigt kul, tycker jag. Min smak är inte som de som röstat och även det är ju en del av charmen. Att mina favoriter inte går vidare beror antagligen på att sådana om jag är dåliga på att rösta. Jag är i alla fall övertygad om att vi kommer att få höra flera av låtarna på radio i sommar och nynna med. Jag kommer att lyssna på Norges bidrag som jag gillade bäst.

Förutom att lyssna på musiken, gillar jag att kolla kläder (eller brist på kläder) och hela scenografin. Tekniken går ju framåt och vissa länder lyckas verkligen skapa något intressant. Personligen har jag svårt för alltförmycket blinkande ljus, som ger mig huvudvärk, så jag undvek bl.a. att titta för mycket på Sveriges bidrag. Jag tror att Tusse kommit fram bättre med annan scenografi men det är ju en amatörmässig gissning från min sida. Personligen gillar jag inte heller naket eller porriga klädstilar men jag anar att det kan ge en och annan röst. Att alla stilar och smaker är välkomna och får samsas på samma scen och i samma tävling – det gillar jag allra bäst!

Att-göra-listan för dagen är riktigt urtrist: tvätta bil, fixa med cykeln, rensa förråd, gå med grejer till grovsoprummet, jobba mm. Jag vill hellre sitta på balkongen och läsa en bok. Återstår att se om det går att kombinera på något sätt.

Lat dag

Lördagen blev en välförtjänt lat dag. Sovmorgon, långfrukost och sedan ut för att fixa ett antal ärenden. Ett var att tvätta bilen men den aktivitet flöt bort i ett rejält åskväder dör regnet öste ner. Har införskaffat fler prylar till cykeln för att kunna cykla säkert och lagligt.

Skyndade mig hem för att få lyssna på ”På minuten” men det programmet verkar vara slut för säsongen. Så trist. Men jag har ju böcker som vill bli lästa så det var inga svårigheter att hitta sysselsättning. Desto svårare att hålla ögonen öppna, jag somnade visst på soffan.

Nu är det final i årets Eurovision Song Contest. Har ätit gott men avstått från att klä mig glittrigt. Jag har tydligen blivit bekväm och det är ju skönt med myskläder. Ska bara se till att hålla mig vaken!

Kämpar med energin

Det är dags att erkänna för mig själv att det är lite väl mycket nu. Idag har det varit möten och akutfrågor från tidig morgon till långt in på kvällen. Lunch på tre minuter och inget fika. Har gjort massor av saker samtidigt: deltagit i möten, mejlat, svarat i telefon, skrivit debattartiklar, förberett intervjusvar mm. Jag räcker inte riktigt till och jag börjar känna det i kroppen. Ikväll var jag både trött och yr och bestämde mig för att stänga ner för dagen. Huvudvärken hägrar.

Nu ska jag lägga mig på soffan och kolla ”Masked Singer”. Det kräver inget av mig. I morgon blir det sovmorgon. Mer än så vill jag inte planera för just nu.

Glad och trött

Vilken underbar dag! Släpade mig upp tidigt för att ta mig in till kontoret. Var där innan frukostcaféet hade öppnat men personalen var där och kunde leverera en välgjord Caffe Latte och färskt bröd. På kontoret upptäckte jag en kollega som jag inte sett på fysiskt på mer än ett år. Sedan kom en till och ytterligare en. Och sen kom chefen. Några av mina kollegor hade inte träffats fysiskt och det blev många roliga kommentarer framförallt till en av min medarbetare: ”Oj, är du så lång i verkligheten”.

Tyvärr hann jag inte prata så länge med alla då flera möten väntade. Och när jag sprang i korridoren mellan två möten hörde jag någon ropa mitt namn. Ytterligare en av mina medarbetare hade dykt upp. Det kändes magiskt.

Efter ett fyra timmar långt eftermiddagsmöte var jag helt slut när jag kom ut ur mötesrummet. Mina kollegor var kvar och ytterligare en hade dykt upp. Sex personer. Så många har jag inte träffat på evigheter. Det kändes galet bra. Och så vi tjattrade.

Det var väl värt att unna några minuter att prata med alla även om jag fick jobba kvar länge i kväll för att komma ikapp. Men energi räcker inte hela natten, så jag fick skynda hem till ECS. Vill inte missa musikfesten även om jag helst av allt skulle vilja lägga mig för att sova.

Mitt i arbetsveckan

Kändes bra att komma igång tidigt i morse och fick några lugna timmar innan dagens alla möten drog igång. Idag jobbade jag hemifrån vilket är effektivt. Jag kunde äta lunch på balkongen vilket kändes lyxigt då jag vanligen äter vid datorn. Tyvärr missade jag eftermiddagskaffet vilket gjort kvällen lite seg. Men så får det vara ibland.

Igår kväll lyssnade jag till Eurovision Song Contest. Numera är jag inget stort fan, som jag var som yngre, men det känns kul ändå. Jag har en gammal skolkamrat som är låtskrivare och som brukar ha med flera bidrag men jag tror inte att han är med i år, tyvärr. Det är alltid roligt att höra vad han gör. Tyvärr gick inte min favorit vidare igår så det var väl tur att jag tittade. Semifinalerna ser jag som en vanlig tv-kväll men på finalen vill jag unna mig något gott framför tv:n.

Ikväll väntar final i ”Kulturfrågan Kontrapunkt”. Och sedan ”Karlavagnen” på radion. Det är skönt med rutiner när inget är sig likt, tänker jag. Dessutom behöver man höra andra röster när man sitter ensam hemma dygnet runt. Men inte i morgon… då ska jag till kontoret vilket jag ser fram emot!

Läsutmaning 2021

Jag vill minnas att jag inte var direkt imponerad av bibliotekets läsutmaning och läsbingo. Det blev ju ingen bingo förra året. Märkligt att jag kom hem med lappen om en ny läsutmaning. Denna gång har vi hela året på oss. Och jag är igång och har redan börjat kryssa för vad jag klarat av.

Det är verkligen svårt att avstå en utmaning.

Mulen måndag

Efter den oerhört trista starten på dagen då jag upptäckte att flera finna saker är försvunna, så minns jag knappt vad jag gjorde under söndagen. Solskenspromenad, god mat, bokinköp betydde mycket för mig då men ack den lycka som består.

Har i alla fall kravlat mig igenom dagen utan alltförstora besvär. Lyckats ro i hamn några framgångar men för de flesta frågorna gäller att fortsätta kämpa. Det här med flyt och tur är inget jag märker av nu, bara hårt arbete som ger resultat.

Som vanligt försöker stänga ner innan åtta på måndagar för att se ”Vem bor här”. Jisses så fel ute jag var ett tag men sedan ändrade jag minna gissningar och det blev alla rätt för första gången på länge. Minsann, lite tur har jag trots allt för just den delen har inget med skicklighet att göra.

Je m’appelle Agneta

Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg är en rapp feelgoodroman som tar sig från mina hemtrakter till Provence i Frankrike. En 49-årig kvinna inser att livet är aningen blek. Hon lever med sin man men smygäter och lever ut sin laster när mannen inte ser. När hon råkar se en radannons i en tidning, får hon ett infall som tar henne på en resa.

Det börjar ganska fånigt, nästan lite speedat men när jag läst klart får jag ge boken att den har ett djupare innehåll än man först anar. Den är varm och härligt men kanske inte riktigt samma klass som jag upplevt hennes tidigare böcker.

Noterade precis att boken finns nominerad till Årets bok och det går bra att rösta för den som vill. Själv ska jag läsa några fler av de nominerade böckerna innan jag röstar.