En skärtorsdag för länge sedan

Jag minns en gråregnig skärtorsdag för tjugo år sedan. Jag jobbade inne i centrala Stockholm, mitt emot centralen, och vi jobbade halvdag. Jag var i stort sett ensam på kontoret då de flesta nyttjade flextid på olika sätt för att få vara ledig hela dagen. Vid lunchtid gick jag ut för att äta. Regnet var kallt mot huden. Jag gick upp till Sveavägen, där resebyråerna låg då, och läste på skyltarna i deras fönster. Jag studerade utbudet, valde och klev in i en av butikerna. En kort stund senare kom jag ut med en bokad sista-minuten-resa för ett överkomligt pris. Jag skulle vara ledig efter påsk, hade inga planer så detta passade bra. Fick småspringa tillbaka till kontoret, växla pengar på vägen och på jobbet lämnade jag ett kuvert med information till min kollega om vart jag rest och bad honom efterlysa mig och jag inte kom tillbaka.

Jag var relativt nyskild och det var mycket som var nytt i mitt liv. På så sätt var även denna resa ett litet äventyr. Inte alla gillade att jag reste ensam. Ingen, utom kollegan, visst var jag befann mig. Det blev en viktig resa. Jag reste till italienska rivieran, det var vår och medelhavet var inte riktigt badbart. Jag gjorde utflykter till San Remo, någon ort jag inte minns, Nice i Frankrike och även en resa till Monaco. Tog mig fram med tåg längst kusten och sedan tillbaka till hotellrum. Jag klarade mig själv, trotsade fördomar, gjorde det jag själv ville och mådde gott.

Det var ett impulsbeslut, den där gråregniga skärtorsdagen för tjugo år sedan. Ett mycket bra beslut och en resa som betytt mycket och även förändrat mig till det bättre. Ibland måste man bara våga.

14 tankar på “En skärtorsdag för länge sedan

  1. Känner igen mig. Tog också en sista minuten-resa när jag var nyskild till Mallorca alldeles ensam. Fick ledigt på jobbet med kort varsel. Skillnaden mot dig var att alla visste var jag var. En arbetskamrat med familj var där samtidigt så en kväll hämtade dom mig så vi var ute och åt tillsammans.

  2. Helt rätt beslut av dig den gången! Vi kan mycket mer än vad vi tror och jag har aldrig förstått varför en kvinna inte skulle kunna resa ensam.

    • Det är fortfarande vanligt att folk tror att man väntar på sitt sällskap när man kommer ensam till en restaurang eller att man som ensam gäst ska flytta sig till ett sämre bord om ett sällskap kommer in.

      • Tyvärr är det så. Jag minns när jag var på bio själv första gången. Ingen ville se filmen så jag gick ensam. Det var flera som tittade på mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.