I veckan fick jag en oväntad prövning. Jag var talare på en konferens som var via Zoom. Alla talare var vana vid Teams och ingen av oss var bekväm med Zoom men vi fick det att fungera. Men självklart strulade tekniken för mig. Det var hopplöst att byta bild. Ibland hände inget ibland byttes bilder fram och bakåt helt slumpartat. Titt som tätt fick jag höra att mitt ljud inte hördes. Jag såg dessutom inga deltagare så jag hade ingen aning om det de lyssnade eller ej. På något sätt lyckades jag behålla lugnet, fixa teknik, hålla tråden och faktiskt även tiden. Inte mitt bästa föredrag men under förutsättningarna känner jag mig ändå nöjd. Jag hanterade allt jag kunde ha kontroll över.
Ändå känner jag mig lite besviken. Det hade varit så roligt om allt hade fungerat. Det är ju inte så meningsfullt med all förberedelse om ingen hörde.
Efteråt har jag mest fått komplimanger för att jag lyckades behålla mitt lugn och hantera den stökiga situationen. Om det jag sa gick hem – det vet jag inget om.
På Gång 
Säkert en jobbig situation, men du fixade det! Bra jobbat!
Tack! Jag fick i alla fall bra träning i att hantera situationen.
Ännu än gång ställde tekniken till det! Bra jobbat att behålla lugnet!
Så är det ju ibland. Tekniken är väldigt bra när den fungerar men när den krånglar får det konsekvenser. Och ibland kommer det olägligt.
Frustrerande när tekniken inte samarbetar och speciellt när man är den som är talaren. Vi har haft några föreläsningar där det mesta har krånglat. Minst sagt irriterande måste jag säga men samtidigt så är det inte lätt.
Jag tror att alla förstår eftersom alla kan råka ut för det.
Det är jag övertygad om att alla gör.
Saknar vanliga möten. Allt extrasurr försvinner i det digitala mötet och det är oftast vid kaffet de bästa samtalen blir av
Håller helt med. Vi försöker på alla sätt men det blir inte samma sak. Längtar efter att få träffa alla.