Birgittavandringen

Idag tog jag mig till Upplands Väsby för en vandring på en pilgrimsled. ”Birgittavandringen” börjar vid Fresta kyrka och går i det som var en socken en gång i tiden. Bakgrunden till namnet är att Heliga Birgitta, enligt en teori, kan ha varit född och växt upp på en gård i Fresta socken, där fadern ägde gården Sköldnora. Det finns olika teorier men jag lockas ända av tanken att hon varit i området och traskat i naturen där jag gick i dag. Jag gillar tanke att jag går samma stigar som andra gått före mig. Jag gillar tanken att Birgitta och/eller hennes släkt vänner suttit och tänkt på livet på samma sten där jag satt idag och tänkte på livet. Inte så mycket som skiljer oss åt mer än drygt 700 år och skönare skor.

Jag attrahera även av att upptäcka mer i mitt närområde, inte allra närmast men ändå så att det inte kräver långa resor. Upplands Väsby är ingen vandringsmetropol, delar av vandring gick i tättbebyggt område men jag förstår sträckningen då den tog mig till intressanta platser. Jag kommer nog inte gå hela sträckningen igen men delar av den kommer jag absolut att besöka igen, kanske skapa mig en egen runda.

Hela rundan var välskyltad och det fanns många informationsskyltar där men fick lära sig både om natur och historia. Därtill fanns skyltar med ord att reflektera över tex sanning, mod, tillit, frihet. Det gjorde att min vandring tog tid då jag stannade och lästa och fotograferade.

Det var många som var ute idag och det var fullt vid alla grillplatser. Som vandrare är jag van att hälsa på andra vandrare, det hör till. När jag vandrare hälsar nästan alla även lokalbefolkning med några få undantag av ett fåtal sura ortsbor. Idag hälsade inte alla men ganska snart upptäckte jag vilka jag skulle hälsa på och inte samt vilka jag kunde prata med. Ett glatt hej är inte så jobbigt att bjuda på.

Dagen kan beskrivas som ett tomrum mellan vinter och vår. Det var inte soligt, nästan ingen snö men ändå inte vår. På några ställen var isen kvar men det mesta var barmark. Och lera. Hoppsan så smutsig jag var när jag kom tillbaka, utan att jag märkt det under vandringen. Det är ett mycket gott betyg på en glad vandring.

8 tankar på “Birgittavandringen

  1. Vilken fin vandring du var ute på. Läste i en annan blogg om appen Min karta. Där skulle man kunde se ut olika rundor. Du känner kanske redan till den, jag brukar vara lite sen…

  2. I bland behöver man inte åka så långt för att uppleva intressanta saker. Vilken spännande och intressant vandring i alla fall. Visst känns det tilltalande att tänka att man går i någons fotspår. Heliga Birgitta var en stark kvinna som gjorde avtryck i historien och kunde till och med ha synpunkter på var påven befann sig. Hon gifte sig som trettonåring men nådde ändå sina mål. Förstår att du blev nöjd med dagen!

    • Det blev en intressant vandring, inte alls dramatisk med med många lärdomar och reflektioner. Och det är spännande att tänka på hur väl Heliga Birgitta lyckades med sina ambitioner. Jag är ganska dålig på historia men har en nyfiken som kittlas och jag vill veta mer.

  3. Ser ut som en trevlig vandring! Jag är lite som du – och går gärna stigar där andra gått för flera generationer sen – och njuter av tankarna och funderingarna hur det var då …

    • Fint. Jag tänker att man på något sätt är väldigt lika, när man är där ute i naturen (även om jag antagligen har bättre kläder och skor).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.