
Måna är död av Ivar Lo-Johansson är en klassiker och en kärleksroman av stora mått. Under en sommar får vi följa ett kärleksdrama mellan en manlig författare och en kvinna med krav. Mannen vacklar mellan att välja mellan kärlek eller sitt författarskap. Det är mycket starka känslor inblandade som gestaltas på ett enastående sätt.
Det tog tydligen tre år innan boken gavs ut, från det att den skrev och det är privata skäl som ska ligga bakom. För mig imponerar det storligen att detta är en skönlitterär debut, då jag gillar språket väldigt mycket. Det finns en hel del otroliga formuleringar. Det är också spännande att tänka sig att det är en ung person som skrivit detta drama.
Jag har läst denna bok som en del av mitt eget bildningsprojekt ”50 innan 50” och den här boken gav mersmak.
Den läste jag för mååånga år sedan och jag tror jag har den någonstans, kanske dags att läsa en gång till 🙂
Jag läser sällan, i stort sett aldrig, om en bok. Det finns några som jag funderar på omläsning av, men samtidigt finns så mycket så mycket som jag aldrig läst och vill läsa.
Tror jag läste den när jag gick i skolan.
Det gjorde ju inte jag och det försöker jag ta igen nu.
Den läste vi i gymnasiet men jag har bara ett vagt minne av boken.
En del berättelser kräver lite livserfarenhet för att kunna ta till sig.