Snöstormen av Vladimir Sorokin är en säregen roman i en isande kall snöstorm. Berättelsen utspelar sig i en framtid som lika gärna skulle kunna vara dåtid och känns mer som en egen värld med ryska inslag.
En läkare behöver hjälp att ta sig till en by då det utbrutit en epidemi och läkaren har ett livsviktigt vaccin. I ovädret är det svårt att ta sig fram, han får hjälp men det blir en väldigt speciell resa men inslag av bitande kyla och en hel del väntade inslag.
Vet inte om det är en saga eller science fiction men jag vet att det inte är min stil. Jag har lyssnat på den som radioföljetong och hade aldrig lyssnat klart om det inte vore för Rolf Lassgårds fina inläsning.
På Gång 
Spontant känner jag också att det inte alls är min stil och boken hade fått stå kvar på hyllan. Husse däremot hade garanterat tyckte om den. Jag tror, utan att ha läst den, att det är en ”antingen eller bok”.
Så kan det vara. Tydligen är författaren väldigt populär i Ryssland men jag kommer inte att dras till hans böcker.