Perspektiv på corona

Genom åren har jag fått motta en del besked om vänner som fått cancer. Det är inget som jag vänjer mig vid, det känns i hjärtat varje gång. Erfarenheten gör att jag vet mer än jag gjorde tidigare men känslan är lika gripande varje gång och det är svårt att säga eller skriva något klokt till den berörda. Men självklart hör jag av mig och visar omtanke.

Häromdagen skrev en väninna om sin sjukdom på Facebook. Hon skrev att pandemin gjort att hon förlorade många jobb, hon hade relativt nyligen startat en egen firma. Men just det faktum att hon inte hade jobb, gjorde att hon hade tid att ta sig till läkare och därmed upptäckta cancern. Det hade hon corona att tacka för. Jag blev djup berörda av hela hennes text och hennes mod att skriva. En så annorlunda skildring av pandemin. Det ger perspektiv på livet.

Jag vill inte vänja mig vid dessa besked, jag vill inte bli avtrubbad. Däremot tar jag gärna till mig av olika perspektiv på livet och på pandemin.

12 tankar på “Perspektiv på corona

  1. Den sortens besked är så pass ödesdigra och omtumlande att ingen kan vänja sig vid dem.
    Så bra att din väninna blev undersökt i tid men samtidigt så är det en skrämmande tanke om man prioriterar arbetet före hälsan. Tyvärr tror jag att det finns många som undviker att söka vård i dag på grund av Covid-19 och tyvärr är det inte alltid lika lätt att få en tid heller.

    Trevlig lördag!

    • Det är nog lätt hänt att jobba på, särskilt om man vill ha en inkomst och ha barn att försörja. Om man inte mår dålig är det nog lätt hänt att vänta. Det tycks vara väldigt olika inom vården, jag tycker jag hör både om de som får vänta länge och de som kommer in direkt. Det är otäckt om det har betydelse var man bor, för vilken vård man får.

  2. Man vänjer sig aldrig vid sådana besked och det ska man inte behöva heller.
    Jag tycker det är lätt att få tid i vården nu, det är verkligen bara de som är sjuka som söker sig dit, känns det som. Hoppas det går bra för din väninna.

  3. Beskedet om cancer är nog bland det värsta man kan få, för min del började det -96 när min mamma fick besked om att hon hade lungcancer (icke rökare), hon gick bort några månader senare. Därefter har ett antal vänner fått samma diagnos, en del lever idag, andra inte. Man vänjer sig aldrig, även om jag på något sätt lärt mig hantera det.

    • Jag vill inte gärna rangordna olika besked och sjukdomar, det är svåra på olika sätt. Men visst, även jag har fått lära mig att hantera detta under åren som gått och jag tycker tyvärr att beskeden kommer allt oftare och allt närmre.

      • Man kan förstås inte rangordna hemskheter, det finns inga grader i helvetet, men just beskedet om cancer inger inget hopp, bara ovisshet och oro, för att inte säga skräck. Samtidigt måste man hålla i minnet att många klarar detta, som ex min yngre brors fru, även om det såg mycket mörkt ut under en period.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.