Sitter och pustar ut efter en lång arbetsdag. Idag har jag dels lyssnat till en digital konferens, dels deltagit i en utbildning. Efter den långa dagen hade vi After Work, via Teams. Har en tärande huvudvärk men det var bara att le och se glad ut.
En av dagens överraskningar var ett telefonsamtal från Stadsteatern. Jag har bett att få tillbaka pengar för inställda förställningar dit jag hade biljetter och tre av fyra har gått bra men den sista återbetalningen återstår. Jag har tänkt ringa men har sett att återbetalningen kan dröja så jag har väntat. Nu ringde de upp och vi redde ut det. Fantastisk service tycker jag och vi hade ett trevligt samtal. Oavsett vem som gjort fel så redde vi ut det tillsammans, utan groll. Det är något jag uppskattar.
Mannen från kyrkogården har inte ringt men däremot jag hittat en verkstad som hjälper mig med min trasiga bil. Vi har ringt om varandra så många gånger. Idag hade jag inte ordet mer än ett fåtal minuter under mina möten och självklart ringer de pris då, visst är det konstigt. Hursomhelst hade verkstaden en lite bärgningsbil. Jag hade fått information om att det var ont om tider men det var inte sant. Det tog bara en timme så var bärgningsbilen på plats och jag fick rusa ut mitt i ett möte. Mekanikern gjorde en första koll av bilen och tog sedan bilen till verkstaden. Så här långt är jag väldigt nöjd med den hjälp jag fått. Men… den är ju inte lagad än så jag ropar inte hej förrän det är betalat och klart.
Efter som det är Orange day – den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Av den anledning har jag varit klädd i orange idag. Trist att en sådan dag ska behövas men så ser världen ut. Kvinnojouren brukar ha en ljusmanifestation denna dag men i år blev den förstås inställd. Jag jobbar inte aktivt i kvinnojouren men stöder på olika sätt. Det känns gott i hjärtat.
På Gång 
Det finns tyvärr en och annan dag som man skulle hoppas kunna avskaffa, men tyvärr inte ännu, men förhoppningsvis i en framtid
Jovisst är det så. Vi får fortsätta att kämpa och bekämpa.
För så kan det ju inte få fortsätta, allt våld är motbjudande, men det som sker i hemmet är extra motbjudande då det sällan eller aldrig finns vittnen och någon som kan hjälpa, förutom barn som får bevittna något hemskt.
Det går ju inte att förstå hur man kan göra något sådant mot sin egen familj, mot dem man älskar. Alla måste ju vet att det är fel. Hur kan det då fortgå?
För oss som har normala känslor och en fungerande moralisk kompass är detta fullständigt obegripligt. Har aldrig träffat någon som berättat om att han slår sin flickvän/fru/sambo, vet inte om jag skulle vilja göra det, men skulle ändå vilja försöka förstå vad som ligger bakom. Även om jag inte tror att jag skulle kunna få någon vettig och rationell förklaring till detta.
Jag kan möjligen förstå att det finns sjukdom bakom, kanske alkoholpåverkan, men ändå. Att man göra något så hemskt, ångrar sig och sedan fortsätter och gör det om och om igen – nej det kan jag inte ta in.
Då hoppas jag att reparationen av bilen fortsätter i positiv anda.
Vissa dagar borde inte behövas men tyvärr är verkligheten en annan…
Bara att hålla tummarna för bilen. Det är tyvärr inte mycket jag kan göra själv.
Trist när vissa dagar behöver men ändå bättre än att våldet sker i det tysta.
Fast jag tycker oavsett, så får man vara glad för varje dag man får.
Håller tummarna för bilen!
Jag menar att det är trist att det behövs en särskild dag för att uppmärksamma att bekämpa våldet. Det är oroväckande att det finns så mycket våld mot kvinnor, att det fortsätter och att så mycket sker i hemmen och andra platser där kvinnor borde få känna sig trygga.
Ja det är fruktansvärt! Det ska absolut inte behöva vara så. Jag fattade vad du menade när jag läste, sen slirade tankarna och svaret blev konstigt i det här sammanhanget !
Så lätt hänt. Det kanske inte bara är jag som är trött och sliten.
Nä det är en trött höst!
Så kan det var ibland.