Tistelhonung av Sara Paborn är en lugn och skör roman i svensk sommartid. Större delen av berättelsen utspelar sig i trakten kring Båstad och Bjärehalvön. Det berättas i två tidsplan: 2019 och 1955. Två kvinnliga huvudkaraktärer för berättelsen framåt.
Det börjar i Stockholm där en frilansande journalist behöver jobb. Hon ska skriva en artikel om livslång kärlek. Hon gör det inte lätt för sig, det gör hon sällan i livet, och tar kontakt med en kvinna på ett äldreboende i Båstad. Att intervjua kvinnan och skriva artikeln blir en utmaning. Parallellt får vi följa en 17-årig flicka en sommar då hon jobbat på ett pensionat. Pensionatet är invaderat av bin och i surret finns även en ung konststuderande man som ska göra en skulptur. Det blir några heta sommarveckor vid havet.
Det finns ett driv i berättelse, en värme, som gör att jag gärna läser vidare. De både kvinnorna har händelser i sina liv att ta hand om. Minnen blandas med verklighet. Jag gillar att läsa men personligen tycker jag att storyn är lite tunn. Det finns även en hel del frågor och aspekter som inte får några svar. Så jag gillar det jag läser, men berättelsen lyfter inte riktigt som jag hade hoppats på.
På Gång 
Den läser jag just nu men har hunnit halvvägs. Än så länge är den helt ok.
Då hoppas jag att jag inte avslöjat för mycket.
Nej, det tycker jag inte att du har men tanken föresvävade mig att jag kanske inte skulle läsa inlägget.
Så tänker jag med när det gäller recensioner, när jag lyssnar på författarsamtal mm. Jag tänker att jag får ta eget ansvar om jag vill läsa/lyssna eller ej. Samma sak gäller i mina bokcirklar: vi talar om allt även slutet så vill man inte veta får man avstå från att delta.
Jag har läst den👍🏼
Vad tyckte du?
Jag tyckte den var bra🤗
Bra för dig.
Jag har den liggande här och ska snart börja läsa den … 🙂
Spännande. Hoppas att du gillar den.
Pingback: Grå och fin söndag | På Gång