Saknad av pluggande

Igår kväll vid kl 20.00 var det dags för att träffas för ett textsamtal. Det är en del av den kurs som jag går men helgens träff blev inställd. Vi har skickat in en text om max 10 sidor och läst varandras texter. Vår lilla grupp vill inte vänta med att ge varandra återkoppling, därav bokade vi in ett extra möte via Teams. Jag hade tidigt meddelat att jag var flexibel med tider men hade förstås inte tänkt mellan 20-22 en fredagskväll. Men jag står för mitt ord och accepterade tiden. När vi började sa jag en en man att vi tveksamma till om vi verkligen skulle orka så sent på kvällen och vi försökte hålla oss korta och effektiva. Men när klockan passerat 22.00 fortsatte vi en tag till för att alla skulle få sina texter analyserade på ett bra sätt.

Det blev en väldigt bra kväll. Det var kul att få läsa varandras texter, prata om dem, vrida och vända på perspektiv och se texten med nya ögon när författaren berättade. Det var förstås även väldigt intressant att lyssna när andra pratar om min text och få veta hur den upplevs, vad de gillar, vad de har svårt för. En del håller jag med om, kommer att ändra, men inte allt. Det är ju bara jag som vet helheten och det är jag som väljer hur jag vill utveckla mitt manus.

När jag satt där gick tankarna till alla grupparbeten jag gjorde i skolan de senaste åren. När vi suttit vid Skypemöten och försökt samarbeta. Det var inte lätt, det var inte alltid kul, men jag kan faktiskt sakna det. Jag kan sakna att så tydligt få lära mig saker, få polletter att trilla ner och att få känna att jag utvecklas.

Just nu vill jag fokusera på att skriva, men jag anar att jag även behöver utveckling på annat sätt. Kanske något kurs på universitetet, folkhögskola eller studieförbund. Något nytt.

5 tankar på “Saknad av pluggande

  1. Kan tänka mig att det blev en givande och intressant kväll även om det blev sent. Jag är tveksam till om jag hade varit så alert vid den tiden. Att få respons på det man skriver är alltid intressant och en del kan man säkert ha nytta av men inte allt. Vi är olika som individer och skrivandet kommer också att vara olika.

    • Av oss fyra är det två som skriver poesi, vilket inte är lätt för mig. Idag är poesin fri. Det kan ju saknas både versaler och punkter och det tar tid för mig att förstå hur jag ska ge givande återkoppling på. Vissa borttagna punkter är jättebra, andra påverkar min läsupplevelse mer.

      • Aj då, poesi är tyvärr inte min starkaste sida så där hade jag haft svårt att ge konstruktiv återkoppling. Samtidigt så är det intressant med olika genrer och ni lär er säkert mycket. Just poesibiten är den svåraste delen av nationella proven att rätta så jag är tacksam för att vi är två som bedömer tillsammans. Nu är det så klart på en lägre nivå men ändå.

      • Jo, det är ganska stor skillnad mellan grundskolas uppgifter och ett eget konstnärligt manusprojektet. För mig är det väldigt stor skillnad att diskutera texter med andra som skriver och delar det intresset och andra som är mer av läsare. Båda är viktiga men det är väldigt olika.

  2. Så bra att ni kunde fixa detta med ett digitalt möte. Jag hade inte fixat det den tiden på dygnet, men alla är vi olika. Jag som tyckte det var såå roligt att skriva när jag var ung, har helt tappat den förmågan och även lusten. Beundrar alla som kan! Poesi är inte riktigt min grej, men kan var fint det med. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.