Gårdagenskvällen blev väldigt lång. Det är i det närmaste regel när jag ska packa och förbereda mig inför en resa. Jag tycker verkligen inte om den del av resandet och gör allt för att skjuta upp. Under natten blev i alla fall väskan packad.
Tog tåget mot sydväst. Hade bokat en ensam plats i tyst avdelning. Vi var bara tre personer och i vår tysta del av vagnen varav en mest var i bistron så vi två som var kvar hade inga problem att hålla oss ifrån varandra. Blir alltid glad när tåget kommer fram före utsatt tid.
Fick ett bra rum på hotellet så jag är glad och nöjd. En nyhet är att man fick boka frukostid så att de kan begränsa antal personer i frukostmatsalen. Jag valde sen tid, förstås, så att jag får sovmorgon.
Ja, resten av dagen har jag strosat. Det är så skönt att få se lite andra vyer, annat än balkongväggen. Strosandet har gett 24 000 steg så nu får jag vila benen med en bra bok. Jag längtar redan till hotellfrukosten.
På Gång 
Njut nu!
Jag ska göra mitt bästa.
Så härligt det låter!
Man får göra det bästa av varje stund.
Att packa är för mig en ren rutin efter alla utlandsresor jag gjorde i tjänsten under 90-talet och början av 2000-talet.
Jag har alltid hemlängtan innan jag reser iväg. Det tycks inte spela någon roll hur mycket jag reser. Jag längtar alltid hem.
Efter bortåt femton års frekvent utlandsresande i tjänsten, 2 – 4 resor per månad, tröttnade jag fullständigt på detta. Numera reser jag bara inom Sverige eller i norden och har helt slutat att flyga. Dock sitter detta med att packa i ryggraden, upp med väskan på sängen och den packas på några minuter.
Låter helt OK! Ha det fortsatt gott!
Tack! Riktigt fina dagar, det här.