Att bry sig

I går morse både läste och lyssnade jag på kändisar med Instagram som klagar på att det får så många kommentarer kring vad de ska göra/inte göra när de är gravida och hur de ska/inte ska ta hand om sina barn. Så klart att jag utgår ifrån att varje förälder gör det bästa för sina barn. Jag har ingen anledning att ifrågasätta andras val. Men jag är lite kluven ändå. Att visa omtanke om barn, behöver ju inte vara fel, om man gör det på rätt sätt.

På eftermiddagen på väg genom centrum ser jag en kvinna stå med barnvagn. Barnet gråter och kvinnan talar i telefon. Det visar sig att kvinnan gråter mer än barnet. Hon pratar men någon som jag uppfattar är en lugn, erfaren kvinna, kanske hennes mamma. Kvinnan med barnet blir mer och mer förtvivlad, nästan hysterisk, hon vill bli hämtad. Hon har tidigare ringt sin pojkvän som ifrågasatte att hon var ”ute och rände”. Nu vill kvinna lämna både barn och pojkvän, men framförallt blir hämtad. När hon tog upp barnet, såg jag att det var jättelitet, kanske inte ens en månad gamla.

Sådant skär i mitt hjärta. Jag och en annan kvinna kom fram till att vi nog inte kunde lugna situationen, vi uppfattade att kvinnan i telefonen hade läget under kontroll. Jag vill absolut inte ifrågasätta den gråtande kvinnans föräldraskap men är inte helt säker på att allt gick bra efter att vi lämnat henne. Det kändes verkligen inte bra i magen men man måste ju göra ett val. Där  och då hade vi troligen bara förvärrat situationen då den gråtande kvinnan kändes sig påhoppad av alla. Och det var ingen akut fara varken för barn eller moder. Men visst undrar man hur det ska gå framöver.

Jag tror att vi måste kunna bry oss utan att klanka ner. Samtidigt måste vi lära oss att ta emot andra synpunkter utan att känna oss påhoppade eller kränkta. Man behöver ju inte göra allt som andra säger, däremot kan det vara värt att lyssna och själv göra en bedömning. Det vore förfärligt om vi slutade bry oss om varandra. Lika förfärligt om vi slutade lyssna till varandra.

12 tankar på “Att bry sig

  1. Det är väl klokt att ha som grundprincip att föräldrar vill sina barns bästa och gör vad som är bäst för dem. Sedan finns det föräldrar som av olika anledningar saknar den förmågan och där barnen far illa. Tyvärr kan det ta lång tid att upptäcka det för barn har en tendens till att inget berätta och skyddar sina föräldrar.

    I vissa lägen tror jag att vi men framförallt sociala myndigheter borde ingripa mer. Jag tänker på lilla Esmeralda som inte fick vara kvar hos fosterfamiljen utan absolut skulle tillbaka till sina biologiska föräldrar. Hur illa det slutade vet vi alla. Så på något vis ska alltid ett barns säkerhet och bästa gå före föräldrarnas rättigheter.

    Nu var detta ett synnerligen tragiskt fall men det finns en gråzon som bland annat vi inom skolans värld nuddar vid. Det är är inte roligt att behöva göra en orosanmälan men samtidigt så är det min skyldighet och jag har aldrig tvekat att göra det.

    Förhoppningsvis går det bra för den lilla familjen och förhoppningsvis har den unga mamman ett socialt skyddsnät.

    • Klokt. Det ska aldrig vara fel att göra en orosanmälan, däremot har utredande myndigheter ett stort ansvar. Tyvärr läser jag ju enbart om de fall som går fel men jag förstår ju att det finns många andra fall som fungerar bättre.
      Även om det inte kändes bra i magen, så känner jag mig ändå trygg med i ”damen i telefonen” finns där har både erfarenhet och insikt i vad som behöver göras. Och jag hoppas att mamma och barn får lite lugn och ro i sitt liv och är känna varandra.

      • Man kan väl säga så här att många gånger blir den förväntade aktiviteten inte så stor vilket är en sorg. Skrämmande men jag tycker det känns bra att veta att jag gjorde det jag skulle…

  2. Det verkar vara en svår situation den unga mamman hamnat i, kanske någon form av förlossningsdepression eller liknande om barnet är så litet. Jag har i vissa fall hamnat i liknande situationer privat, har jag bedömt att jag har möjlighet att tillföra något har jag stannat kvar och bedömt, därefter stegat fram och frågat hur läget är, men i de flesta fall har jag nog insett att jag skulle göra mer skada än nytta. I detta fall hade ju kvinnan ändå kontakt med någon och då hade jag helt klart avstått för att inte riskera att göra ett ”elefantinhopp” och kanske göra saken värre. Hoppas att det slutar lyckligt för mor och barn.

    • Det är så många tankar som snurrar. Men det är inte alltid så lätt att veta vad man ska göra, när man inte vet. Jag är ändå övertygad om att vi gjorde rätt denna gång även om jag så gärna skulle vilja göra mer för kvinnan och barnet.

      • Självklart vill man göra allt man kan, men här gjorde du (ni) helt rätt bedömning, då hon hade kontakt med någon, hade kunnat bli förvirrande för henne med två ”parter”. Fångade för många år sedan upp en ensam ung tjej (30+) i en park som satt och grät på en parkbänk. Först bad hon mig dra åt helvete, men ändrade sig sedan och ville prata, jag hoppas och tror att jag gjorde en insats för henne.

  3. Inte lätt att veta hur man ska agera vid ett sånt tillfälle … känns ändå bra att den förtvivlade kvinnan med det lilla barnet verkade ha någon till stöd där via telefonen. Såklart ska vi bry oss, speciellt om barn far illa, men här verkade det mer vara kvinnan som inte mådde så bra.

    • Jag blir allt med övertygad om att vi gjorde rätt denna gång. Men det viktigtaste är nog att vi stannade upp, tänkte till, undersökte vad vi kunde göra. Just denna gång behövdes inget vår hjälp.

  4. Håller med övriga. Tänker det behöver inte vara mer än att hon faktiskt ligger några veckor back med sömnen. Som småbarnsföräldrar oftast gör. Hoppas hon kan få hjälp att någon tar hand om barnet så hon får sova.
    Sen kan det vara annat svårare, men ihop hade iaf någon att prata med. Hoppas det hjälper.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.