Perspektiv

Jag är inne i min tredje semestervecka av fyra och jag har det bra. Jag har fått så många fina dagar, bra väder, avkoppling och återhämtning. Det är jag som bestämmer vad jag vill göra och om inget blir gjort så är det mitt eget ansvar.

En reflektion är dock att jag inte pratar med någon. Eftersom det inte är så klokt att träffa andra människor så blir det inga riktiga samtal. Det har blivit några korta utbyten under vandringar om väder och leder samt ett samtal med paret på hotellet i Kristianstad. Att jag kan räkna samtalen är ju ovanligt. I en jobbtillvaro minns man ju knappt alla samtal under en och samma dag. Jag har inget problem med att vara själv, men jag kan längta efter diskussion, bli utmanad, bli påmind om att det finns andra synsätt än mina egna tankar.

Så kom en annan påminnelse. Det är fyra år sedan vi begravde min älskade ögonsten. Svårare dag har jag inte varit med om och klarade jag den, så klarar jag mycket. Att ha möjlighet att faktiskt kunna se fram emot att träffa vänner igen, är så otroligt mycket bättre än att veta att det är försent. Finns ingen anledning att riskera att förlora någon för få en liten pratstund nu. Så med lite perspektiv så väntar jag så gärna på att få träffa andra igen.

7 tankar på “Perspektiv

  1. Visst blir det en annan tillvaro och jag tror att många upplever ensamheten som tung, speciellt äldre människor som kan bli väldigt isolerade. Det gäller att agera med sunt förnuft fortfarande men barn och barnbarn samt några andra släktingar har vi träffat regelbundet. Det är dock bara barn och barnbarn som vi umgåtts med inomhus. Men nästa vecka väntar andra tider och det är inte tider som jag ser fram emot…

    • Man får ju göra allt vad man kan och det kan se olika ut för alla. Jag måste ju lösa transportfrågan och helst börja cykla till jobbet. Tyvärr bor jag ju inte ett område som har/har haft många smittade så det finns skäl att vara försiktig.

      • Om det är något som man ska avstå ifrån så är det att åka kollektivt så cykla är ett bra alternativ. Sonen funderar på att skaffa en elcykel av den anledningen för han är inte road av tunnelbanan.

      • Hittills har det inte varit några som helst problem att åka under de tider jag åker. Och man måste ju komma fram i någorlunda gott skick också. Man få väga olika risker mot varandra. Men kan jag ersätta några resor med cykel så vore det toppen. Inte minst för konditionen!

  2. För min del blir det många samtal ute på ”stan”, med vilt främmande människor, verkar dra åt mig människor som vill småprata lite var jag än befinner mig, på stan eller i kollektivtrafiken. Sedan coronapandemin vill särskilt äldre personer samtala, inga djupa diskussioner, men dom vill samtala och säger man då att man haft corona så flyttar dom sig närmare och vill samtala ännu mer. Tyvärr är ju många människor ensamma, särskilt i dessa tider.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.