Minnen

Planen för dagen var vandring men så blev det inte. Jag sov dåligt i natt, försov mig och vaknade alldeles för sent. Jag skulle nog må bra av fysisk aktivitet men jag behöver även sömnen, så nu blev det så. Valde att ta en tur med bilen och den turen blev längre än planerat. Idag är det fyra år sedan min älskade ögonsten gick bort och ju  längre jag körde, desto mer rätt kändes det att åka till hans grav. Jag behövde det idag.

Vädret var bättre än prognosen förutspått och jag hade solsken hela färden. Åtminstone ända fram till några hundra meter före kyrkogården. Då öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. Det var så kraftfullt att all sikt försvann och bilarna stannade längs vägkanten. Så kom haglet i stora, hårda kulor. Ibland undrar man ju var vädret vill säga, men det stämde i alla fall med min sinnestämning just då.

Det blev fint på graven och jag är glad att jag åkte dit. Efteråt, när solen sken upp igen, åkte jag till Strängnäs och åt den största glass jag någonsin ätit. Jag saknar min ögonsten, men jag är allra mest tacksam för att jag fick vara en del av hans korta liv och att han förgyllde mitt liv. Allt det goda vill jag fira och minnas. Han älskade banan och därför fick det bli en banan split i solskenen i hamnen.

Hemresan gick bra men jag känner i kroppen att det varit en känslomässigt tung dag med många minnen. Så får det vara, även denna typ av dagar måste får finnas, förutsatt att de inte blir för många. Ibland måste man få minnas och äta glass.

10 tankar på “Minnen

  1. Tufft när barn dör för så ska det liksom inte vara. Var det en olyckshändelse eller sjukdom? Självklar behöver du inte svara. Även om dagen blev tung känslomässigt så var det rätt beslut att åka till graven. Men det är viktigt att minnas i positiv anda också och det gjorde du med glassen!

    • Det var en handikappad pojke med många olika handikapp och sjukdomar, en skör liten grabb. Allt var underkontroll men så drabbades han av blödande magsår, förmodligen av all medicin han ätit genom åren. Eftersom han inte kunde prata, dröjde det länge innan vården insåg allvaret och innan man förstod var han hade ont. Det blev försent att göra något. Så märkligt eftersom han klarat så många svåra operationer och andra prövningar. Med tanke på hans handikapp, skulle han kanske bara ha blivit kring 20 år och nu blev han 13. Jag hade gärna fått de där extra sju åren men så blev det inte.

      • Jag tänker ibland att livet känns fattigt och tomt utan honom. Men å andra sidan var det ännu mer tomt och fattigt innan han kom, men då visste jag ju inte om det. På så sätt att jag glad för varje dag jag fick med min ögonsten. Men visst känns saknaden och sorgen och så ska det vara.

  2. Minnet av honom bär du med dig hela livet. Så rätt med ovädret precis då och sen fint igen. Nog var det något som gjorde att det blev så…

  3. Trots din sorg och saknad efter ett älskat barn, så känns det som dagen blev bra … att det var meningen att du skulle besöka graven just denna dag.

    • ja, det känns väldigt bra. Jag kan inte ändra på liv och död men jag kan ta hand om min egen sorg och min egen dag. Det blev en väldigt fin dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.