Hamilton beach av Linda Olsson är en lågmäld, finstämd och vemod berättelse med mycket kärlek. Här får vi följa en kvinna som varit med om ofattbara saker. Vi får till en början inte veta vad men berättelsen växer fram och djupnar med tiden. Tempot är långsamt och det kan nog behövas för att orka ta in allt.
Kvinnan lämnar ett hus bakom sig, vill besöka en plats för att även kunna lämna den bakom sig. Platsen har stor betydelse i hennes liv då den hjälpt henne att ta sig igenom en katastrof. Hela boken är som ett enda långt brev till mannen som är kärleken i hennes liv. Det är innerligt och äkta och det här är en text som berör.
För mig är det en fin men ganska jobbig läsning. Men det kan vara värt det. Det är en fin berättelse om hur livet kan förändras och hur svårt det är att hitta sig själv när allt är förvirrat. Det finns något hoppfullt i att det mörka, så som livet kan vara.
På Gång 
Jag har läst den, men minns den inte riktigt.
Ojdå, då var det nog inte din typ av bok.
Jo, det var den säkert, men jag läser enormt mycket böcker. Hade jag läst lite i den hade jag nog kommit ihåg.
För att vara en så stark bok så gav den tydligen inte något bestående minne hos dig.