Full fart på veckostarten

Ny veckan och det började i rasande fart, något som börjar bli en vana. Vissa saker går alldeles utmärkt medan annat går trögare. Kan inte riktigt förstå att det är så mycket att göra och att det kommer nya överraskningar varje dag. Min plan var att sluta tidigt och promenera hem men vid 19-tiden var jag så trött att det inte längre var aktuellt med promenad.

Kom hem och tänkte mig en lugn kväll framför ”Vem bor här?”. Först ringde mamma och berättade att pappa mår dåligt, de har varit på sjukhuset hela dagen och ska dit i morgon igen. Men mamma var ändå lite glad mitt i oron för hon hade fått skjuts hem i en polisbil som även använde sirener. Jag vet inte vad jag ska tycka – pappa behöver vård och skulle behöva vara inlagd på sjukhuset, men jag vet inte om sjukhus är en trygg plats i dessa tider. Dessutom är det ont om platser, idag fanns ingen plats till honom. Jag måste känna tillit till läkarna men självklart vill man vara observant och beredd att strida för föräldrarnas rättigheter och bättre/rimlig vård om det behövs.

En liten stund senare kom ytterligare en jobbfråga att hantera. Tur att jag viss simultankapacitet men tydligen inte tillräckligt för det blev inga rätt i ”Vem bor här?” Jag missade nog något hem och blandade ihop några personer.

Nu är det hög tid att varva ner, och det gör jag ju bäst med en bra bok.

8 tankar på “Full fart på veckostarten

  1. Jag gillade två hem idag.
    Tufft med sjuk pappa. Jag tror att du måste känna dig trygg i vården, men jag förstår att det är svårt just nu. Håller tummarna!

  2. Vi måste kunna lita på vården och känna oss trygga med den men så fungerar det inte alltid i verkligheten. Bristen på vårdplatser gör bland annat att personer som borde stannat på sjukhuset skickas hem. Så ja, jag kan förstå din oro.

    Skånelängan tyckte jag mycket om!

    • Vården har det inte lätt, så jag kan förstå deras situation, men tyvärr behöver man ha lite koll och stå på sig.
      Skånelängan hade en skönt harmoni. Några av de andra hemmen kändes mer som utställningar, utpyntade och häftiga men där hemkänslan inte nådde genom rutan.

      • Hemkänslan är otroligt viktig och jag skulle aldrig vilja bo i en ”utställningslokal”. Det måste vara personligt på ett tilltalande sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.