Av någon märklig anledning kom jag hem med ett paket smörgåsrån härom dagen. Jag har inte ätit det på många år. Däremot förekom det i min barndom. Så snart jag satte tänderna i rånen dök två starka minnen upp.
Jag minns hur min farmor kunde bjuda på smörgåsrån med ost. Då var det fest! Jag och brorsan tyckte att det var jättegott och väldigt lyxigt. Visst förekom det även hemma men var godast hos farmor.
Mitt andra minne är på ett sjukhus. Jag hade först blivit opererad pga blindtarmsinflammation, kom hem men blev inlagd igen pga tarmvred. Det dröjde länge innan jag kunde börja äta efter dessa åkommor. Jag minns första gången jag tog mig ut i dagrummet på sjukhuset, tog ett glas blandsaft och ett smörgåsrån med lite smör på. Så ljuvligt gott!
Dessa varma minnen gör att smörgåsrån smakar gott, än i dag.
På Gång 
Smörgåsrån har jag oftast hemma. Gott med dubbelrum med smör och ost emellan. Eller ett och ett med nån mjukost. Favorit här.
Kanske vore gott att ha i skafferiet. Väldigt enkelt att skapa feststämning.
Ja och håller sig ju ett bra tag!
Jag brukar vara dålig på att låta bli att äta när det finns något gott, därav har jag sällan godsaker hemma. Hos mig är hållbarheten kort.
Smörgåsrån fanns alltid i mitt föräldrahem. Själv tyckte jag aldrig att de var så goda utan påminde om en oblat i smak och konsistens. Äldsta fröken tyckte dock mycket om dem när hon var liten!
Visst är de torra, det tarvar en god ost, tycker jag, för att bli goda.