Nattligt skrivande

I natt har jag skrivit en och en halv novell, i mentalt form. Jag har tänkt igenom hela novellen, formulerat, formulerat om och allt är helt klart och tydligt i mitt huvud. Jag försökte verkligen sova men vaknade hela tiden och kom på nya formuleringar. Inte så konstigt att jag känner mig trött.

Sådana morgnar känns det riktigt illa att det saknas mjölk till kaffe. Har ägnat förmiddagen åt att försöka var effektiv och hinna göra så mycket som möjligt för att skapa tid att faktiskt skriva ner novellerna som finns i mitt huvud. Jag vill ju inte tappa bort dem. En promenad till affären behöver jag också hinna med. Solen skiner så en promenad kan nog göra gott på många sätt. Men sedan lär det blir timmar framför datorn igen.

Ska bli riktigt spännande att se om novellerna blir lika bra på papper som de är i mitt huvud.

Hösttecken

Ett säkert hösttecken hemma hos mig är när jag kommer till insikt att det är tid att köpa strumpbyxor. Det krävs en ny laddning inför varje höst och idag var det dags. När jag väl är i affären ser jag så många andra fina plagg som passar för en nystart. Det är så jag ser hösten – som en nystart då man gärna vill ha lite nytt för att känna sig redo. Idag blev det ett par varma byxor vilket också får räknas som hösttecken.

Vaknade alldeles för sent i morse så det blev ingen lugn söndag. Jag gav mig ut i en trist trafik där ingen ville visa hänsyn. Skyndade även till bibblan för att fånga några böcker jag gärna vill läsa. Där var det lite dämpat, sömning precis som gråvädret utanför. Dagens svåraste uppdrag var att hitta tefiter i för engångsbruk dvs tepåse som man lägger löste i. Det är en ny vara för mig, så jag har inte vetat var jag ska leta. Idag hade jag tur och hittade snabbt vad jag sökte.

Hemma igen åkte ullsockorna på, bok, filt och temuggen togs fram och jag gav mig själv en lång och slö inledning på kvällen. Men jag tänker att även det kan vara ett hösttecken. Hösten är en bra tid att kura skymning. Söndagskväll innebär även Svt:s Babel som jag inte vill missa. För mig är det ett program som både ger tips, intressanta perspektiv och massor av inspiration. Det är trevligt.

Ett annat hösttecken är att alla mina linneskjortor känns lite fel och behöver ge plats åt andra plagg i garderoben.  Men det kan jag nog skjuta upp till nästa vecka.

Reklam till vänner och bekanta

Tre gånger denna vecka har jag blivit kontaktad av bekanta, antingen via Facebook eller LinkedIn, som velat erbjuda något. Det har fått mig att fundera på vad som är självklart vänskapligt utbyte, nätverkande och vad som är påflugenhet. Ingen lätt gränsdragning, kan jag tycka.

Kontakter via LinkedIn, känns för mig mer naturligt eftersom det är ett affärsmässigt nätverk. I Facebook har jag mer privata vänner, dvs inte alla jag träffat i jobbsammanhang. Men även Facebook fungerar för denna typ av kontakter.

Denna vecka innebar två kontaktakter ett utbyte dvs båda skulle bli vinnare, det handlade om att ge och ta. Den tredje vill bra ha, det ger inget för mig i att stödja. Den tredje har dessutom gjort detta ganska många gånger tidigare. Och jag tror att det är här skillnaden ligger, skillnaden mellan att nyttja sitt närverk och att utnyttja bekanta. Då spelar plattformen mindre roll. En annan skillnad ligger i ett personligt tilltal, eller ett massutskick som försöker se personligt ut.

Generellt försöker jag både uppmuntra och stödja de vänner som är egna företagare eller på olika sätt behöver stöd i karriär och yrkesliv. Men där relationen börjat skava, där personen inte känner av hur mycket hen kräver av sina vänner, då är det svårare att känna glädje i att hjälpa till. Det är åtminstone så mina tankar går denna söndagsförmiddag.

 

Våra bästa år

Våra bästa år av Hilary Boyd är en feelgoodroman i Londonmiljö. En 60-årig kvinna ställs inför det faktum att hennes man är kär i en annan vilket leder till många känslor och nya beslut som måste tas i livet.

Ett långt äktenskap, en trogen man och vuxna barn kan tyckas som en trygg plats i livet och där framtiden är utstakad. I denna berättelse ställs allt på ända när maken visar sig ha ett förhållande med en annan. Barnen kanske inte är så vuxna när tillvaron rämnar och hur orkar man med allt då. Hur kan en kvinna finnas för både andras och egna behov? Det är några av de aspekter som tas upp i berättelsen.

Det är lättläst och ett bra flyt. Visst kan man ana vissa förvecklingar men jag känner på något sätt för kvinnan och vill veta hur det går. Jag gillar att det är en mogen kvinna som huvudkaraktär, vilket inte är så vanligt i denna genre. Till en början blir jag irriterad över att hon inte riktigt vet vad hon vill, alltid ställer upp för andra. Sedan inser jag att det faktiskt är verkligenhet för väldigt många kvinnor, även idag.

Det här är ingen bok jag tar till hjärtat eller kommer att komma ihåg länge men det var en trevlig läsning för stunden och den har fått några tankar att gro.

Författaren har tidigare skrivit ”Torsdagarna i Parken” och ”Handen på hjärtat”.

För övrigt måste jag skriva att jag gillar omslagen till alla böckerna men jag är inte lika förtjust i översättning av titlarna. Denna bok heter ”A most desirable marriage” , Handen på hjärtat heter ”When You Walked Back Into My Life” i original. De ger åtminstone mig andra förväntningar på böckerna.

Tacksamhet över en tom godisskål

Och mörkret föll. Fortare än jag var beredd på. Satt på balkongen och läste och fick allt svårare att se texten. Och temperaturen föll. Det blev svalt om tassarna. Tecken på att vi närmar oss slutet av september och sommarljuset har lämnat mina breddgrader. Å andra sidan får jag vara tacksam över att få leva i ett land där det faktiskt finns ljusa sommarkvällar, att uppleva och att sakna.

Har under eftermiddagen läst ut en bok och läser nu tre olika böcker parallellt. De är både otäcka och berörande på olika sätt och jag klarar bara att läsa en snutt i taget. Behövde en paus och upptäckte till min stora glädje att P1 har börjat sända ”På minuten” igen. För mig är det lördagsunderhållning som får mig att skratta högt trots att jag sitter ensam framför datorn. Stor kontrast till böckerna jag valt och en kontrast som jag uppskattar i livet.

De frusna tassarna och resten av kroppen värms av mjuka plädar och goda teer. Det är något jag längtat efter. Hösten känns som rätt tid för ullsockor, gosiga kuddar och plädar och den senaste tiden har jag köpts så många goda teer att jag kan unna mig påtår (om det heter så när det gäller te).

Nog har jag mycket att vara tacksam över, även en mörk lördagskväll med usel tv-tablå och en tom godisskål.

Avkoppling i solsken

Det här veckan har det hänt så otroligt mycket olika saker att jag inte ens orkat med att skriva om allt. Fysiskt sett har det inte varit så krävande, mer än alldeles för lite sömn, men mentalt sett har veckan tagit mycket av mig. Att få vakna upp till en solig lördag kändes mer än välgörande.

Med bil tog jag mig till ett trevligt trädgårdscafé norr om stan. Det ligger på landet, alldeles ljuvligt vid en sjön men ändå lite för nära Arlanda för att vara fridfullt. Jag satt och njöt av kaffe, en otroligt god bulle, en bok och det vackra vädret. Termometern visade på 19 grader och i solen där jag satt var det stekande varmt. Bara lite flygplansbuller då och då som störde. Jag hade kunna sitta kvar hela dagen, kändes det som. Avslappning gjorde dock att jag kände hur trött jag var, så jag körde hem för att inte somna.

Hemma igen satt jag en stund på balkongen och läste ut boken. Så fort jag la ifrån mig boken, somnade jag. När jag vaknade av ett meddelandepling på telefonen en stund senare visste jag inte var jag var, än mindre vad det är för dag. Så otroligt skönt och välgörande, tänker jag. En eftermiddagslur borde nästan vara obligatoriskt, eller något liknade. Jag har aldrig gått på dagis men ett kuddrum känns som en bra plats som kan skapa en god vana. Varför har vi slutat med vilan?

Vädret är fortfarande ljuvligt så nu ska jag göra en kopp kaffe och njuta av sensommarvärmen på balkongen. Det här är dag för avkoppling i solen, en dag att bara vara.

Efterlysning: Sunt förnuft

Härom kvällen ägnade jag någon timma åt att klicka hjärtan vid snälla kommentarer i facebook-grupper. Det är så otroligt många som skriver elaka inlägg, med total avsaknad av empati. Därför väljer jag att stödja dem som skriver snälla saker, säger ifrån och orkar ta diskussion med de elaka tungorna. Många kommentarer är sådana att jag verkligen inte kan förstå varför någon behöver skriva dem. Med bara en liten gnutta sunt förnuft kan man förstå att andra enbart blir arga och ledsna och att det inte leder till något gott. Visst kan man känna irritation, men man måste inte skriva allt man tänker, tänker jag.

I morse läste jag ett oerhört argt inlägg, med många versaler och även en uppmaning till att hen inte ville ha onödiga kommentarer. Även innan morgonkaffet kunde jag inse att hens aggressiva ton och egoistiska synsätt, bjuder in till kommentarer. Med lite sunt förnuft kanske man kan inse att det är svårt att få empati och hjälp när man är otrevlig och oförskämd. Så tänker jag.

Och så våra politiker. Som tydligen är jättenära vänner med Bindefeldt och tycker att det är en god ide att ta semester efter en veckas arbete i riksdagen efter ett långt sommarlov. Känner mig tveksam till om skolbarn skulle få ledigt från skolan med den anledningen. Det är nog många yrkeskategorier som skulle få svårt att motivera ledighet på detta sätt. Med lite sunt förnuft kan man ana att det påverkar förtroendet. Eller så kan man kolla hur det gick för de politiker som var nära vänner med Bindefeldt när han fyllde jämnt förra gången. Det är tillåtet att lära av historien, tänker lilla jag.

Eftertanke och sunt förnuft är gratis och något jag rekommenderar fler att nyttja.

Jobbar hårdare i motstånd

Torsdagen blev en kontrast mot onsdagen. Då onsdagen bjöd på glada överraskningar, bjöd torsdagen på motstånd och felbedömningar. Jag har inte alls haft flyt idag, tvärtom har det mesta blivit fel och jag har fått göra om. Det är visserligen ingen skada skedd men det tar tid. Jag kan konstatera att jag får lika mycket gjort men det är skillnad i positiv och negativ energi. Jag får jobba hårdare i motstånd. Det är roligare när överraskningarna är glada.

Jag blev rejält försenad till en kvällsaktivitet. Den börjar alltid med en lättare måltid. Jag har inte tänkt på att anmäla allergi. Det enda jag är riktigt allergisk mot är tomat och det brukar gå att peta åt sidan. Men med dagens brist på flyt så serverade förstås tomatsoppa!

Nu ska det bli spännande att se vad fredagen erbjuder. Det lär ju bli fint väder i helgen och jag hoppas på sol redan i morgon.

Spännande vinter att se fram emot

För en tid sedan fick jag höra ett hemligt ryckte om att min kusin ska bli mamma i slutet av januari. Det är hennes första barn och förstås stor glädje. Känns väldigt roligt med varje nytt barn som kommer till släkten.

Och det kommer mer. Det är bara några veckor sedan som min brorsdotter berättade om tillökning i familjen. En barn är beräknat till februari vilket vi alla se fram emot. Det har ju varit så mycket sorg i familjen att det känns väldigt roligt att se fram emot en ny familjemedlem.

Igår berättade jag stolt nyheten om min nya roll som gammelfaster, för en tidigare kollega som kontrade med att han ska bli morfar i månadsskifter januari/februari. Wow, vilken bebisrik vinter vi har att se fram emot.

Det verkar som att denna vinter är populär för familjetillökning. Jag är visserligen rädd för barn, men gläds med alla. För min del är det inte aktuellt att skaffa barn men jag skulle gärna utöka familjen med en kanin eller kanske en fisk. Men det räknas nog inte. Det är glädjande nog att se fram emot andras familjelycka.

Oj vilken onsdag

Redan när jag la mig igår kväll hade jag huvudvärk, vilken tilltog under natten. Jag vaknade flera gånger av värken. Väckarklockan ringde tidigt och idag hade jag möjlighet att ställa om den och den chansens tog jag. När jag sedan vaknade, blev det full fart nästan direkt.

Under dagen har jag mejlat, sms:at, genomfört telefonintervjuer, haft fortsatt kontakt med personer från gårdagens evenemang via LinkedIn och fått haft överraskande samtal med gamla kontakter som hört av sig just idag via olika media. Jag hade en lång att-göra-lista och den är fortfarande lång efter alla dessa oväntade kontakter och samtal som skett under dagen. Fantastiskt så mycket som kan hända när man minst anar. En utmaning för mig som gillar att jobba strukturerat men samtidigt väldigt kul.

Klockan hann nästan bli sen eftermiddag innan jag kom iväg till affären för att handla lunch och fika. Nu ska jag lägga mig på soffan en stund med en bok, en kopp kaffe och en liten bit choklad. Jag som älskar att läsa, har inte läst en enda rad sedan in fredags, så jag börjar få abstinens. Sedan ska jag fortsätta med dagens lista, eller prioritera om.