Heta, intensiva dagar

Har precis jag tre långa, varma och intensiva dagar bakom mig. Jag har varit hos mina föräldrar och hjälpt dem. Det är 70+ men ganska krassliga så de är inte uppe mer än några timmar per dag. Samtidigt vill de så mycket även om de inte orkar.

Jag har handlat och fixat i hem och trädgård, tagit hand om smultron, hallon, vinbär och krusbär i trädgården som nu finns i deras frys. Jag har tagit hand om ”mina” fyra gravplatser på olika kyrkogårdar. Några krävde bara vattning, vid en fick jag rensa ogräs och en grav krävde omplantering och nya blommor. Solen stekte och det kändes ganska tungt med allt trädgårdsarbete.

Tog med pappa för att handla på onsdagen vilket gjorde att han sov hela torsdagen och jag fick inte upp honom förrän lunch på fredagen. Tog med mamma på en tur på torsdagen, ca en timme, sedan dess har hon vilat upp sig. Nu är det inte bara jag som är påfrestande, utan även värmen. De vill ha lite tid med mig, blir glada, men trötta. Jag tycker att det är svårt att veta hur mycket de klarar av.

Det har varit påfrestande dagar pga av mängden arbete i hettan, drygt 30 grader. För mig är det även påfrestande mentalt. Det är inte lätt att se sina föräldrar bli sämre och sämre. Det är inte alltid så lätt att avgöra hur mycket hjälp de behöver, och vad de behöver göra själva för att hålla sig igång. Det här upptar ganska mycket av mina tankar just nu.

Jag tycker också att det är svårt att vara deras lilla flicka och deras fixare på en och samma gång. Min pappa kan säga ”Du kan väl laga gräsklippare när du är här…” eller tvättmaskinen, ett elfel i köket eller något på hans bil. I nästa stund kommer förmaningar såsom ”Du måste ta med dig en tröja om du ska resa bort i helgen” eller ”Du åker väl inte tunnelbana för sent på nätterna…”. Det är som att jag behandlas som både stor och liten på en och samma gång och kan knappt hålla mig för skratt. Jag är helt enkelt inte van vid denna situation. Därtill upplever jag att det förändras hela tiden. Det är sådant jag går och tänker på. Självklart kan jag hantera det, men lika självklart vill man ju hantera det på bästa sätt och det är inte lika lätt.

Nåväl, hoppas att det inte låter som att jag är otacksam eller klagar. Jag är glad att ha dem i livet och har inget emot att hjälpa dem. Behöver bara skriva av mig lite, för att tankarna inte ska bli grubbleri.

17 tankar på “Heta, intensiva dagar

  1. Jag tycker inte alls att du är otacksam eller klagar för det är en tuff situation när ens föräldrar blir äldre och krassliga. Du bor dessutom en bit ifrån dem har jag förstått. Det blir ett dilemma för självklart vill man vara behjälplig och ställa upp så mycket som det går samtidigt som man har sina egna åtaganden med arbete, studier och annat. För min del var det en trygghet att min syster och jag kunde dela på ansvaret när det gällde att hjälpa mamma. Pappa dog redan när han var 63. Det kom dock till ett läge då det var dags för hemtjänsten som bistod med städning, tvätt, inköp, matlagning och personlig hygien. Vi systrar hade aldrig kunnat axla den rollen. Hemtjänsten gjorde dock bara det grundläggande och resten fortsatte vi med. Att sedan hemtjänsten var snudd på katastrof är en annan diskussion och som vi stred mot dem. Alla dessa möten… Det här blev långt men jag skulle kunna skriva en uppsats i ämnet om hur det inte fungerar.

    Hur som helst så tror jag att ditt besök var mycket uppskattat. Som förälder slutar man aldrig att oroa sig hur stora barnen än blir 😉

    • Tack för omtanke och kloka reflektioner. Jo, jag har ca 20 mil till mina föräldrar. Det går att åka dit med kort varsel men det blir ju oftast längre besök då och då. Jag har en bror, men han har brutit med föräldrarna så i detta är jag ensam. Hade varit skönt att dela med någon.

  2. Jag tycker inte du klagar. Det som skår mig är att dina föräldrar måste sälja sitt hus. Orkar de bara vara uppe ett fåtal timmar per dag, så kan de ju inte sköta det. Om det sen är deras hem sen länge, okej, men allt har sin tid. De kanske tom skulle piggna till om de bodde mindes krävande.
    Du är deras lilla flicka, det kommer du alltid att vara. En mönsterdotter tänker jag.

  3. Håller med eval8. Ett hus och en trädgård som man inte kan sköta kan faktiskt tynga rejält. Ett annat boende skulle förmodligen vara bättre. Visst kan det vara vemodigt att lämna sitt hem men när det väl är gjort känner många det som en lättnad.

    • Ni har säkert rätt men tyvärr kommer det inte hända så länge pappa lever. Mitt hopp står nu till att de blir lite bättre. Jag försöker få pappa att träna mer för att bli piggare och hoppas att mammas svullnad i hjärnan går ner snart. Men visst funderar jag mycket på hur jag ska lösa det framöver.

      • Det är väldigt svårt att tvinga någon och inte rätt heller. Själv skulle jag inte vilja ha det på mitt samvete. Då är det bättre att anlita hantverkare till saker som måste göras och någon som kan fixa i trädgården. Har man inte hemtjänst så är städhjälp inte så fasligt dyrt om det räcker med städning var fjortonde dag.

      • Jag är övertygad om att det finns många olika lösningar. Jag tänker att jag inte accepterar att någon annan fattar mina beslut eller tvingar mig till något, och då vill jag behandla andra på samma sätt. Det är värt mycket att de får några fina sista år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.