Glaskupan

Glaskupan av Sylvia Plath är en roman om att vara unga i USA på 50-talet. Den gav ut 1963. Det är Plaths enda roman och hon begick självmord bara någon månad efter att boken publicerats. För mig har det varit en gripande läsning och jag tog till mitt hjärta redan efter några sidor.

En ung kvinna vinner en vistelse i New York där hon får jobba på en damtidning. Hon beskriver livet om omständigheterna för en ung kvinna på ett mycket, medvetet, moget och klokt sätt. När hon kommer hem igen, har inte kommit in på den utbildning hon önskat påverkas allt mer av psykisk ohälsa.

Boken har funnits länge i min bokhög men jag har inte varit sugen på den. Häromkvällen såg jag en dokumentär om Sylvia Plath på svt play och blev genast intresserad. Sedan dess har det varit en fröjd att få vara i Plaths fantastiska språk och ta den av en historia som har många likheter mer Plaths eget liv (enligt dokumentären). Jag ger både boken och dokumentären mina varmaste rekommendationer.

Jag har läst denna bok som en del av mitt projekt ”50 innan 50”, där jag läser klassiker och andra böcker som bidrar till min bildning. Nu överväger jag att se om dokumentären och leta upp filmatiseringen som tydligen är gjord för något år sedan.

 

 

2 tankar på “Glaskupan

    • Det är många som säger att ”vi måste våga tala om psykisk ohälsa bland unga flickor”. Hon gjorde det redan på 60-talet. Så visst problemet är knappast nytt. Turligt nog är hjälpen bättre idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.