Många erbjudanden

Min inkorg är fylld av Black Friday erbjudanden. Eller Black Week, också för den delen, då många har erbjudanden hela veckan eller hela helgen. Samtidigt ser jag flera motreaktioner som uttrycker sig på olika sätt. Många påminner om att vi inte ska förköpa oss, att vi inte ska överkonsumera. Det är bra. Andra påminner om att granska alla erbjudanden då vissa inte är så gynnsamma som man kan tro. Det är bra. Men så finns de som använder en mindre trevlig ton i debatten. Det tycker jag är mindre bra.

Själv kollar jag noga. Jag har en lista på saker som jag behöver/snart behöver och håller kontinuerlig uppsikt över bra priser under året. Några av dessa fyndtillfällen är nu under Black Friday, annat är mer gynnsamt vid andra tider. Jag tycker att det är schysst av affärerna har bra priser, då och då, så att vi som planerar har fyndchanser. Tidigare år har jag exempelvis bokat hotellnätter och köpt tågresor just på Black Friday vilket möjliggjort att jag gjort mina Sverigeresor för en tredje del av vad skulle få betala utan planering. Det ser jag som positivt. I år har jag inte råd, tyvärr.

För egen del är jag allt mer nogsam med att inte över konsumera, vilket jag gjort alldeles för mycket genom tiderna. Jag är inte heller den som går på vad som helst. Därav tillhör jag dem som kan bli lite besviken när tonen i debatten är så hård. Jag har sett flera exempel på Facebook där personer dumförklarar andra för att göra fynd idag. Det är trist. Jag tror att genom upplysningarna om risk för överkonsumtion och vikten av att granska erbjudanden, kan de flesta av oss göra medvetna val. Däremot tror jag att vi ska undanhålla oss ifrån att använda härskarteknikser och förminska varandras tankar och beteende eller skuldbelägga andra, när vi inte vet någon om deras situationer. Jag förordar en respektfull ton i debatten. Bästa sättet är att själv vara en förebild. För egen del tycker jag inte att det är särskilt trevligt och respektfullt att kalla någon för ”galen som går på detta” eller ”dum i huvudet”. Jag är väljer att vara glad för dem som har möjlighet att göra fynd idag, att unna sig något de länge sparat till och längtat efter. Och jag respekterar även de som inte behöver något idag.

Trevligt, trevligt

Fin dag idag. Sitter frusen i soffan med en kopp kaffe och känner mig glad. Idag har jag varit en tur in till stan. Hade tyvärr för lite kläder på mig, det var kallare än jag trodde, därav att jag behöver värma mig. Måste lära mig att ta på mig mössa och halsduk.

Det blev en ganska slarvig förmiddag. Jag pluggade men hade ena ögat mot teven för att se Annie Lööfs presskonferens. Det dröjde och dröjde och spekulationerna virvlade. Tror tyvärr inte att denna utdragna situation är bra för förtroendet för våra politiker.

En lunch i stan med en väninna gjorde gott. Så underbart skönt att få lämna studentlivet för en stund. Att få prata om vanliga och viktiga saker. Och äta lagad mat! Tiden går så fort. Fortsatte till Stadsbiblioteket för att lämna ett gäng kursböcker och låna ett nytt gäng. Det krävs karaktär och passera igenom den vackra salen med alla romaner utan att fastna där. Ångrade att jag inte tog en ryggsäck eftersom böckerna väger en del.

Nu är jag tillbaka vid tangentbordet igen. Skriver på en uppgift, försöker få en grupp att slutföra en annan uppgift som ska in i dag, samt förbereder kvällens gruppmöte. Det är nog bara att dricka upp kaffet och få upp farten igen.

Barnäktenskap

Hörde något om barnäktenskap på nyheterna. Har inte alls följt med i debatten och vet egentligen inte vad det handlar om och har absolut ingen åsikt. Däremot kan jag konstatera att min egen mamma var oerhört nära att tillhöra kategorin. Hon var 18 år och två veckor när hon gifte sig, gravid med min bror. Det var frivilligt och som jag fått det berättat för mig var de tvungna att skriva till kungen och be om lov. Nära på direkt efter bröllopet blev mamma inlagd på sjukhuset fram till förlossning.

Och hur har det gått? Jo, så här drygt 53 år senare så är mamma och pappa fortfarande gifta. Brorsan slapp bli oäkting och jag kom ett antal år senare.

De oanständiga profeterna i Tibet

De oanständiga profeterna i Tibet” av Arto Paasilinna är en skröna som ger en underhållande läsning. Det är lättsamt och totalt oförutsägbart.

I händelsernas centrum står två finska ingenjörer med hög tro på sig själva och deras innovationer. De uppfinner saker i rasande takt. Det ser en marknad i Asien och tar dem på en resa till Indien, Kina och Tibet.

Det är lättläst och berättelsen går i rasande fart. Det är helt befriat från oro och farhågor. Visst finns bekymmer med de ses som glada utmaningar som finner sin lösning. Det mesta är helt osannolikt vilket gör att man inte kan gissa nästa bravad. Kanske inte den bästa av Paasilinnas alster men den ger ett nöje för stunden.

Stolthet

Mycket av dagen har gått i gråhetens tecken och så är det ju ibland. Då får man skapa balans på olika sätt. För mig blev kvällens seminarium en glädjekällan. Som vanligt strulade tekniken men det var nog ingen som förväntat sig något annat. Däremot var det roligt att se hur olika grupper arbetar och löser uppgifterna. Jag ser att min grupp ligger bra till och det är ju kul att få kännas stolthet. Det var även skönt att höra att lärarna instämmer i vår kritik mot IT-systemen och har fört det vidare. Det är skönt att bli lyssnad på eftersom det är vi som fått lida av allt strulande som vi inte råder över.

Ikväll har jag även unnat mig en stund med en bok. Otroligt härligt att få läsa något lättsamt. Jag fick med mig flera böcker från biblioteket, så nu ska jag prioritera läsandet ett tag framöver. Ännu en överlevnadsstrategi.

Det blir ingen straffmålsjurist av mig

Känns som att jag skulle kunna börja varje inlägg med ”Dagen är grå och trist.” Men så illa är det väl inte. Jag har ju lampor att tända och skulle kunna tända ljus för att göra det mysigt. Men sinnet aningen tyngd av att jag just nu läser straffrätt. Att gå igenom brottsbalken är ingen munter läsning. Därtill att göra olika övningsuppgifter där det gäller att avgöra mord, dråp och nödvärn. Nej, det här är inte min starkaste sida. Jag vill ju helst bara svara att de ska sluta med att ha ihjäl varandra. Tur att detta enbart är en pytteliten del av utbildningen.

Tog en tur till biblioteket över lunchen. Om en vecka är nästa träff i min bokcirkel. Jag har beställt en bok (alltså köpt via nätet) men den dröjer och dröjer. Däremot har biblioteket fått in alla de ex som tidigare varit utlånade. Tack biblioteket! Tyvärr blev det lite strul vid den digitaliserade lånehanteringen. Biblioteket har problem med sitt datasystem vilket framgår tydligt av webbplats och skyltar i biblioteket. Ändå ville den mindre hjälpsamme bibliotekarien hävda att det var jag som gjort fel, när jag bad om hjälp. ”Nej, herr bibliotekarie, jag är bara användare av er teknik. Det är er uppgift att se till att den fungerar. Ta, ansvar och skyll inte på andra.” Så hade jag velat säga men det sa jag förstås inte. Ids inte ta alla strider.

Ikväll är det seminarium med presentationer, så jag håller tummarna för att tekniken ska fungera. Apropå krånglade datasystem så gäller det inte bara bibblan utan även min skola. Idag kunde jag inte lämna in en uppgift eftersom lärarna missat att ”öppna” för inlämning. Jag börjar bli van vid att få lyssna till föreläsningar utan ljud. Det är alltid en glad överraskning om våra webbseminarium fungerar med både bild och ljud. Som elev får man helt enkelt lära sig att bita ihop och stå ut. Kanske inte så konstigt att vissa dagar känns grå och trista.

Måndag igen

Kände mig som en flitig myra under förmiddagen och fick mycket gjort. Vid lunch kom domen i den rättegång i tingsrätten som jag följde för två veckor sedan. Jag beställde domen, läste noga och sedan kände jag att jag behövde en paus. Det blev fängelse för kvinnan, vilket jag anat.

Pausen bestod i att handla och att tvätta bilen. Numera är det ett sätt att få lämna datorn och komma ut i ljuset. Men inte för länge. Eftermiddagen har ägnats åt att läsa, skriva och leta vetenskapliga artiklar. Kvällen var tillägnad gruppmöte. Nu är jag aningens för trött för att skriva något bra så jag överväger att läsa en stund i en roman innan läggdags. Känns som att hjärnan vill ha något gott att tänka på innan jag somnar.

Tankar om lön

De senaste dagarna har jag funderat mycket kring lön. Vad ett arbete värt? Vilka andra aspekter har också ett värde? Hur avgör man olika värden?

Det började med ett telefonsamtal med en potentiell arbetsgivare. Det gällde ett jobb, där hen ser mig som attraktiv med aningen överkvalificerad. Vi talade om uppgifter, utmaning och såsmåningom kom även lön upp. Det visade sig att företag tänkt sig en lön för tjänsten som ligger betydligt under vad jag haft de senaste åren. Det här fick igång mina tankar ordentligt. Vad är jag villig att acceptera?

Eftersom det inte är en cheftjänst, är det betydligt mindre ansvar. Och eftersom jag delvis byter inriktning så kan jag inte begära lön som om jag vore en erfaren specialist. När jag för någon månad sedan diskuterade lön angående en cheftjänst, blev jag förvånad över hur låg lönen var i förhållande till ansvar. Då kändes det inte alls rimligt att ta ett så stort ansvar utan att få kompensation för det. Men hur ska man värdera det i reda pengar? En annan sak med den aktuella tjänsten för samtalet var att den ligger nära hemmet. Jag skulle i princip kunna gå hem efter en arbetsdag och vara hemma redan vid femtiden, vilket aldrig hänt i mitt yrkesliv tidigare. För mig är det helt fantastiska möjligheter till fritid (och skrivande) vilket förstås har ett mycket stort värde. Men hur värderar man det i pengar?

Som ni anar har jag ännu inte kommit till någon slutsats i absoluta termer. Men det står helt klart att lönen bara är en liten del av vad jag behöver för att känna tillfredsställelse med ett jobb.

Korsord

I somras återupptäckte jag avkopplingen i att lösa korsord. Det är ett skönt sätt att släppa tankar på annat, få klura, känna glädje i att lösa problem och att få slutföra något. När jag var liten löste min farmor korsord så jag minns det med värme.

I början av hösten valde jag en tidsbegränsad prenumeration av en tidning med korsord. Jag tänkte mig en skön återhämtning, avkoppling för korta stunder. Tidningarna har droppat in men de flesta ligger olösta. Jag har inte haft tid. Tidningarna ligger på hög som en påminnelse om att jag borde ge mig mer tid för återhämtning. Så jag låter dem ligga framme, så att jag ska komma ihåg att ta bättre hand om mig själv.

Kvällspromenad

Klockan var visserligen bara strax efter fem men det var så mörkt att eftermiddagspromenaden snarare kändes som en kvällspromenad. När mörkret föll, hängde även temperaturen med i fallet så jag fick både ta mössa och vantar. Och massor av reflexer. Tyvärr tog jag inte på mig någon halsduk vilket jag ångrade.

Promenaden blev en ”drömpromenad” som påminde om de promenader jag gjort i tonåren. Då gick jag bland husen och drömde om hur mitt liv som vuxen skulle bli, hur fint jag skulle bo och hur harmoniskt mitt hem skulle vara. Någon form av dagdrömmeri på kvällskvisten. Och kväll kändes de liknadant. Jag gick i villaområden och försökte hitta mitt drömhus, något som är lagom stort för mig.

Tillbaka till verkligheten i min lägenhet, så inser jag att jag trivs väldigt bra. Det enda jag saknar är en gräsmatta, en rabatt och ett träd. Min balkong är liten. Jag skulle vilja ha en uteplats där jag kan dricka mitt morgonkaffe och skriva, en liten plätt där jag kan så blommor, några bärbuskar och gärna ett träd som jag kan sitta under och tänka och läsa. Det är vad jag drömmer om.