I söndags bytte jag till vinterdäck på bilen. Jag har dubbfria däck så det blir åtminstone inget slitage av dubbar att åka på den bara asfalten. Det har varit lite frost här i mina trakter men ingen halka att tala om, då det är torra, fina vägar.
Den här gången fick jag hjälp av en av bekant. Jag ville lämna in för byte. Jag brukar göra det själv men tycker att det är värt pengarna att få hjälp. Jag är ingen stjärna på att byta även om jag fixar det. Dock, denna gång fick jag hjälp men jag delar i form av assistent dvs servar med verktyg, hylsor, rullar fram däcken, instruktioner och glada tillrop.
Känns bra att det är gjort, så nu är jag förberedd inför vintern.
Jag har däckhotell, förvaring och byte av däck. Känns skönt.
Det vill jag också ha. Med det är inte möjligt så länge min pappa lever. Det är viktigt för honom att han får känna att han hjälper till genom att förvara mina däck och ha lite koll på dem. Han behöver få känna sig behövd.
Det förstår jag!
Det är ju ingen stor sak, egentligen. Känns ändå bra att ha kunskapen kvar och vetskapen att jag kan byta själv, även om jag gärna slipper.
Samma här. Mina fälgar är dessutom inte särskilt samarbetsvilliga