Sitter hemma i fåtöljen igen efter en intensiv helg. Jag har varit hos mina föräldrar, som bor ca 20 mil bort. I hemstaden har jag fyra olika gravar som jag vinterbonat och tänt ljus. På vägen dit och hem har jag ytterligare två gravar där jag tänder ljus. Jag behövde använda hela helgen för att hinna med. Nu behöver jag resten av kvällen för att tänka, landa och koppla av.
Mina föräldrar är skruttiga och båda har haft flera händelser det senaste åren där det varit ytterst nära att de förlorat livet. De har en rädsla för döden. Samtidigt pratar de om sjukdom och död hela tiden. Det tär. Jag förstår att de behöver prata och jag är nog inte den bästa lyssnaren, tyvärr. Jag har svårt att ta ut oro och sorger i förskott, jag ser ingen anledning till det. De kommer tids nog ändå.
Jag tycker att det finns något vackert och hoppfullt med alla ljus som lyser upp i mörkret. Det finns något vackert i att minnas. Så även om det känslomässigt är en påfrestande helg, så finns det mycket gott i den.
Så fina reflektioner. Dom värmde. Önskar det bästa åt dig.
Tack för omtanke.