FN-dagen

Är lite vilsen bland dagar och datum och höll på att missa FN-dagen. Det är en dag som jag tycker förtjänar mycket mer uppmärksamhet. Jag skulle önska mer av firande och olika typer av evenemang.

När jag gick i mellanstadiet, tog vi dagen på allvar. Jag minns att vi lång tid i förväg satt och sydde fredsduvor som vi använde som deklaration under FN-dagen. Vi fick lära oss mycket om FN, deklarationer, fredsarbete och mänskliga rättigheter. Minns även ett fackeltåg och hur vi höll tal och läste dikter. Det var en stor och viktigt dag. Det saknar jag i dag och jag hoppas att många skolor ändå passar på att uppmärksamma dagen. Tyvärr har jag inte sett några insamlingar eller manifestationer, vilket jag kan sakna.

Mitt eget firande blev mer kunskapsmässigt och jag läste på mer om FN.

 

Teaterintresse

Ett av mina intressen är teater. Som liten var jag nog med i någon teatergrupp men det var inget intresse som tog sig då det var lite svårtillgängligt. Min familj har inte heller varit intresserad, så jag har ingen tradition att falla tillbaka på. Däremot har jag starka minnen från de få gånger jag sett teater i min ungdom.

Av någon anledning bestämde jag mig för att se en pjäs och när jag ändå var igång löpte jag biljett till ytterligare två pjäser. Jag har inte klart för mig var initiativet kom ifrån men idag är jag glad att jag gjorde det. Det är 10 år sedan nu och sedan dess har jag sett många pjäser.

Jag kan fortfarande känna att det är ett relativt nytt intresse just eftersom jag knappast var ung när jag började gå regelbundet och eftersom det tog tid innan jag lärde mig förstå vad jag uppskattar mest. Numera försöker jag se en bred repertoar, men det finns vissa regissörer som jag undviker eftersom det förstör njutning för mig.

Det händer att jag tänker på hur det skulle varit om jag fått odla mitt teaterintresse som ung, om jag hade haft något vuxen som tagit med mig på teater och om någon uppmuntrat mitt intresse. Skulle det gjort någon skillnad? Kanske? Men samtidigt har jag ju visat att jag kan skapa egna intressen, även om jag inte minns vad som drev mig den där gången för 10 år sedan. Det finns något hoppfullt i att det aldrig är för sent. Otroligt spännande att tänka på vad nästa intresse kan tänkas blir.

Kryddburkar

Det är med stor förtjusning som jag följt debatten om Santa Marias kryddlock. De har gjort en förändringar av locken som inte fallit kunderna i smaken. Och folk har reagerat, kraftfullt. Det är engagemang! Och jag beundrar Santa Maria som svarat på det sättet dvs tackar för engagemang istället för att gå i försvar.

För mig är engagemanget visserligen förvånande men ändå kul att se. Å ena sidan kan man kanske tycka att det finns annat att bry sig om men å andra sidan visar det här att vi människor bryr oss och vågar visa våra behov. För mig är det även intressant att se vilka som direkt går till bojkott, medan andra hör av sig och får till en förändring. Vissa tar till stororden och versaler direkt, medan andra är mjuka, vänliga och mycket konstruktiva i sin kritik.

För mig personligen är kryddor ingen stor fråga. Jag önskar snarare ännu mindre förpackningar eftersom mina kryddor finns kvar många år efter bäst-före-datum. Å andra sidan, kan jag fortfarande sakna trillingnöten i Alladin-asken! Så visst har även jag ett engagemang för viktiga frågor 😉

De nya reglerna för fotgängare

För mig är det nya reglerna för gemensamma gång- och cykelbanorna mycket välkommet. De har behövs länge och jag tror att det kan förhindra både olyckor, incidenter och massor av förtret och irritation. Det är jättebra att tydliga regler. Däremot är jag lite förvånad över att jag helt missat diskussionen om att de var på gång. Jag har inte hört någon debatt eller uppmärksammat några förslag. Det visar kanske bara hur väl regeringen fungerar, som arbetar med att förbättra i vår vardag utan att vi vet om det.

I min omgivning har det varit debatt i olika facebook-grupper om vad som gäller. Några har hävdat att det inte är nya regler vilket skapat förvirring om vad som gäller. Det har dock lösts genom att information om de nya reglerna har delats ett otal gånger. Hoppas nu att budskapet går fram så att alla vet på vilken sida de ska traska.

Kallt om tassarna

Gårdagens promenad kändes skönt, även om den inte blev så lång. Med det i åtanke bestämde jag mig för en sen eftermiddagspromenad idag. Hade suttit framför datorn sedan tidig morgon så det kändes skönt att få sträcka på rygg och ben. Dock var det inte lika mysigt som igår. Det är grått och kallt och jag hade behövt både vantar och sockor. Desto skönare att få komma in i värmen och få en kopp kaffe.

Min tanke är att en kort promenad är bättre än ingen alls. Det ger mig incitament att försöka komma ut minst en gång om dagen. Nu ska vantarna fram och reflexerna på. Förhoppningsvis kan jag tappa förkylningen någonstans längs vägen.

Mellan himmel och hav

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson är en välskriven berättelse om en familj och relationerna mellan tre generationers kvinnor. Det finns många hemligheter, sår och skavande minnen och handlingar. Största delen av romanen utspelar sig i Kivik på Österlen och det är en berättelse som är nära naturen.

En mor som vuxit upp utan sin egen mamma har även förlorat kontakten med sin dotter – det finns i upptakten till denna historia. Ett arv av ett stort hus, och en begravning gör att mor och dotter möts, vilket sätter igång en hel del. Det finns mycket att reda ut.

Jag uppskattar Anna Fredriksson sätt att skriva och här tycker jag att hon fångar komplexiteten hos om människor väl. Hon visar hur mycket vi tror oss veta om andra och dömer därefter, trots att vi inte vet allt. Hon visar hur svårt det kan vara att förlåta men även hur lätt det kan vara när man väl gör det. Jag blev berörd och hade svårt att lägga ifrån mig boken. Att den utspelas på Österlen, handlar om att förverkliga det man faktiskt vill göra – ja, det passar ju mig helt perfekt. Ännu bättre är att det tydligen ska komma få delar till, som fortsättning på denna historia. Det ser jag fram emot.

Nomineringar till Augustpriset

Tittade som hastigast på vilka böcker som blivit nominerade till Augustpriset. Tidigare har jag sett nomineringarna som en indikator för intressanta och välskrivna för svenska romaner, dock inte under de senaste åren.

Precis som förra året slås jag av att det är några av faktaböckerna som möjligen intresserar mig. Däremot känner jag ingen som helst lockelse att läsa de nominerade skönlitterära verken, där har jag sett betydligt mer attraherande verk i bokhandeln.

Blir därför lite nyfiken på hur jurys för priserna arbetar samt hur nomineringarna går till. Jag tycker att det är intressant med priser och utmärkelser för böcker men just nu upplever jag att flera av de svenska priserna har tappat i kvalitet och därmed förlorat mitt förtroende.

En tur till brevlådan

Det har gått åt en ansenlig mängd pappersnäsdukar den senaste veckan. Mitt lager sinar och min nos är öm. Kanske, kanske, kanske att jag börjar se en ljusning med hopp om hälsan igen.

Efter en väldigt lång förmiddag tillsammans med en väldigt trist kursbok, begav jag mig ut på en kortare promenad idag. Jag har skrivit klart ännu en novell och längtade efter känslan att få lägga den i brevlådan och hoppas att vingarna bär. Frisk luft och solsken på näsan är en värdefull bonus. Tyvärr räckte inte min krafter så långt som jag trott, så jag fick gena och ta en snabbare väg hem. Det är en ynnest att få ta en eftermiddagslur efter en sådan krafturladdning.

Känner att det skulle smaka gott med eftermiddagskaffe, vilket för mig brukar vara ett tecken på krafterna är på väg tillbaka. Hoppas, hoppas, hoppas.

Tid att läsa

Förkylningen som valt ut mig som boplats trivs mycket bra och tycks inte ha några planer på att flytta. Jag kan se en del fördelar med att få ligga nerbäddad i soffan, men det finns även en viss irritation då jag ser en trist trend med fler virussjukdomar och att jag bli mer sjuk än tidigare.

Till fördelarna hör att jag fått tid att läsa. Huvudvärken är sådan att den sitter kvar i huvudet, utan att gå ner över ögonen och påverka synen. Huvudet gör mest ont när jag rör mig medan det går utmärkt att ligga alldeles stilla. Jag har därför kunnat ligga på rygg i soffan och läst både kurslitteratur och skönlitteratur. I kombination med att teven återigen saknar bild, så har jag fått många ostörda lästimmar.

En annan fördel är att jag aptiten minskat. Jag har ätit när jag varit hungrig men inte suktat efter fika som jag brukar. Igår glömde jag att köpa lördagsgodis. Bland ytterligare fördelar är att jag sovit ut ordentligt. Det har blivit sovmorgnar, eftermiddagslur, mikropausar och power naps, vilket är skönt.

Dock, dagarna går och det är mycket som inte hinner bli gjort. Jag drömmer om att bli pigg igen.

Det mest förbjudna

Det mesta förbjudna av Kerstin Thorvall är en roman som väckte uppmärksamhet när den kom ut 1976. Det handlar om en kvinna och hennes sexualitet men även mycket om undertryckta känslor, ångest och någon form av evigt tonårstrots.

Det här är en bok som ligger långt ifrån den litteratur som jag själv dras till Jag läser den som en del av mitt bildningsprojekt ”50 innan 50”. För några år sedan såg jag en pjäs på Stadsteatern i Stockholm, ”Kvällarna med Kerstin”, om Kerstin Thorvall. Jag minns i stort sett inget av pjäsen, bara att Ann Petrén var otroligt bra. Jag bestämde mig i alla fall för att någon gång läsa någon av Thorvalls böcker.

Jag kan inte säga att jag förstår allt. Min upplevelse är att det är mycket om lust och ångest. Men jag tänker att en människa består av fler sidor och jag saknar att inte få veta mer om huvudkaraktärer. Jag saknar även fler perspektiv. Berättelsen beskriver otroheter utifrån kvinnans sexuella behov, men inget om andra aspekter tex om det är ok att såra andra människor. Min uppfattning är boken generellt sett vad huvudkaraktären vill ha, men inte så mycket om vad hon kan behöva ge till andra. Den balansens saknar jag.

Nåväl, jag försökte i alla fall ta till mig berättelsen och jag gav boken en chans.