Små, larviga krämpor

Mina krämpor är av den löjligare sorten, egentligen inte värda en text, men jag går ändå och funderar över hur jag ska komma tillrätta med dem.

Förkylningen är nu inne på en tredje vecka, vilket gör mig lite less. Orken är ju inte som det brukar vara. Det är helt enkelt jobbigt när man inte kan andas när näsan är fylld med snor. Jag är röd om näsan och alldeles öm i ansiktet.

Igår kände jag något konstigt på armen, men det var först när jag kom inomhus och tog av mig jackan som jag upptäckte ett stor sår som började blöda när jag petade på det. Det är som att hela huden är öm. När jag senare på kvällen tog av mig brallorna, upptäckte jag ett väldigt stort blåmärke på insidan av låret.

Blåmärken och sår brukar vara tecken på vitaminbrist eller liknande. Jag har egentligen inte kollat upp det så noga, det är något jag fått för mig. Lite bra mat och några vitamintabletter är min standardlösningen, men jag har egentligen ingen aning om den fungerar. Ändå tänker jag att samma sak denna gång: Om jag bara får i mig mer vitaminer och mineraler så mår jag nog snart bättre. Hoppas att det är så enkelt.

6 tankar på “Små, larviga krämpor

  1. Jag skrev just i ett annat sammanhang att hälsan tänker man sällan på när man har den men om man inte har den är den den enda man vill ha. Det är som fundamentet för vår tillvaro. Hoppas vitaminerna hjälper. Du kanske har lite blod o järnbrist. Köp blutsaft o ta en sutt om dagen.

    • Klokt. Järnbrist kan ju förklara tröttheten. Väl värt att testa.
      Jag är egentligen medveten om att jag har oförtjänt bra hälsa. Tänker att det kan vara klokt att se varningssignaler.

  2. Jag kanske är jättenojjig, men om jag plötsligt fick ett stort sår o ett väldigt stort blåmärke utan att jag visste varför skulle jag nog kolla upp det. Känner jag när tänker efter.

    • Vi är alla olika. Det här då och då att jag väldigt lätt får blåmärken. Ibland minns jag att jag exempelvis haft en väska i knäet eller liknande. Denna gång var det ett ovanligt stort och fult märke som jag inte vet ursprunget till. Såret läker, tänker jag. Om det inte gör det, då kanske jag kan överväga att fråga efter hjälp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.