Akut livskris och tågresa

Sov inte någonting alls i natt. Jag drabbades av en mycket plötslig och akut livskris där jag helt tvärt fick för mig att jag ska ha en annan sysselsättning, bo på annat ställe, ha annat utseende, andra fritidsintressen och större umgänge. Ja, nästan alls som går att ändra på, tycktes som en bra idé i natt. Lyckades dock sansa mig själv. Det är ju inte möjligt att göra alla dessa ändringar under en natt. Däremot kunde jag ju fundera över vad som är viktigast för mig och se till att det sker.

Sneglade på klockan var 20:e minut och gick upp innan den ringde. Skulle med ett tidigt tåg och tänkte att det kan vara bara att ha lite marginal eftersom man numera inte kan åka från Centralen i Stockholm utan behöver ta sig till Södra station. Allt gick hur smidigt som helst och jag hann även köpa med matsäck till resan. Gott!

Tågresan var stökig då jag hamnade nära en familj med fem barn. Barnen var schyssta men mamman pratade i ett. Under en del av resan försökte jag ta tid på hur länge hon kunde vara tyst. Rekordet…. 43 sekunder. Helt obegripligt hur de små barnen skulle kunna få vila när hon snackade oavbrutet med sin starka stämma.

Vågade inte gå till bistron eftersom jag satt vid fönstret och inte ville störa min stolsgranne. Han sov så sött och jag ville inte väcka honom. När han vaknade (han hade musik i öronen och slapp lyssna till mamman), släppte han fram mig och jag kunde hämta kaffe. Det kaffet lyckades jag spilla ut. Nej, det var inte min bästa tågresa men jag kom fram säkert och kan nu se fram emot fina dagar med hotellboende.

14 tankar på “Akut livskris och tågresa

  1. Jag unnar mig numera resor i första klass när jag ska åka långt, just för att få koppla av. Jag orkar helt enkelt inte lyssna så på andra människor, har ännu inte varit med om sånt pratande i första klass. Dessutom är det väldigt liten prisskillnad. Vid kortare resor sitter jag i tyst kupé men där är ofta människor som inte respekterar tystnaden tyvärr.

    • Tidigare åkte jag oftare i första klass. Numera åker jag med studentrabatt vilket bara finns i andra klass och då blir prisskillnaden större. När jag bokar tänker jag att det är möjligt att stå ut, när jag åker överväger jag om det inte vore värt prisskillnaden med tystare resa. Om möjligt åker jag alltid i tyst kupe men när jag bokade var det fullt.

  2. Tur att du inte satte igång med alla förändringar på stuberten!
    Intressant med tågresan- jag tänker alltid att jag borde resa med tåg- har inte suttit i en kupe på,säkert 40år o det verkar så,gemytligt på,något sätt- tills du på,inde mig om alla babblande människor….står inte löngre utatt höra folk gaffla utan att tänka på andra…dessutom tar det ju all evinnerlighet att resa med tåg- nedrivna kontaktledningar, brand intill spåren, inställda avgångar….
    Kanske man skulle boka natt tåg med egen kuppe! Då,borde man i alla fall få lugn o ro!,

    • Jag föredrar tåg framför andra ressätt. Oftast är det mysigt. Man när man väl börjat höra saker, är det svårt att stänga öronen. Morgontåg, vill man helst ta det lugnt. På eftermiddagståg kan man få många trevliga samtal med sina medresenärer.

  3. Resenärer kan vara jobbiga och det är oftast de vuxna som är värst.
    Livskris är väl det jag är i just nu också. Du har alla mina sympatier och du är klok: en löser inga problem nattetid. När en har tänkt en stund inser en vad en ska prioritera. Jag är inte där ännu, jag kämpar fortfarande med mig själv. Du är på många sätt mycket mognare och mer sansad än jag.
    Var rädd om dig och ha en fortsatt bra sommar – och resa!

    • Jag tycker att både yttre och inre resor, är intressanta. Det går sällan helt perfekt och jag behöver helt enkelt bli bättre på att hantera störiga medresenärer. Att kämpa med livets utmaningar är jag mer van vid. Jag har många kraschade drömmar bakom mig och lär av erfarenheter. Jag tror inte att man kan jämför, bara konstatera att vi är olika på många sätt och kanske kan lära av varandra.

      • Jo bagaget är tungt även här, kraschade drömmars skärvor och andra förluster ligger och skramlar i ryggsäcken. Vissa saker har jag accepterat, andra är det svårare med. En hel del av erfarenheterna har varit dyrköpta. Kommer aldrig mer igen…

      • Personligen tror jag att det är viktigt att acceptera för att kunna komma vidare. Det kan vara gräsligt svårt, allra helst att förlåta sig själv, men ack så nödvändigt. Jag är trots att mest som stolt över alla mina erfarenheter, att jag hanterat motgångar och att jag kommer starkare ur varje kris. Just nu har jag mest bråttom, det är så mycket jag vill men det tar ju sådan tid.

  4. Jösses, stackars barn! Jag åkte också alltid tyst kupé om möjligt när jag pluggade senast. Jag läste på distans vid Gävle högskola. Hoppas du inte behöver ändra så mycket som du tänkte på men visst kan det vara givande att göra förändringar ibland! Brukar väl dock vara säkrast att ta dem lite pö om pö.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.