Glädje och sorg

Lördagens kalas blev en utmaning för många av oss som närvarande. Självklart var vi glada att fira min brorsdotter. Samtidigt kände många av oss ett det var mycket som saknades. Min svägerska dog för drygt två år sedan och det var hon som fört oss samman dvs det var hon som sett till så att alla vi som var där, har lärt känna varandra genom året. Så klart är hon saknad och det blev så tydligt. Vi skrattade och log men med en viss klump i magen.

När min brorsdotter skulle hålla ett tacktal, så kunde hon inte stå emot tårarna. Och det var ju svårt även för oss andra. Samtidigt var det väldigt skönt att vara bland vänner, där alla kände likadant. Det tog några minuter, sedan hade vi feststämning igen.

Min tanke är att vi måste få ha glada kalas, även om saknaden är stor. Om jag känner min svägerska rätt, hade hon blivit rejält putt om vi fokuserat på hennes bortgång istället för hennes dotters framgång. Därför var det extra viktigt för mig att ge all uppmärksamhet till min brorsdotter och visa att det var hennes dag. På något sätt kändes det som en vändning, en nystart för glada firanden.

På vägen hem stannade jag vid graven där både min svägerska och min brorson ligger. Självklart saknar jag både något oerhört. Det är så det är och måste jag förhålla mig till.

14 tankar på “Glädje och sorg

  1. Jag förstår precis hur ni alla kände för även om saknaden alltid finns så blir den extra påtaglig vid vissa tillfällen och tomheten extra stor. Då är det skönt att vara bland nära och kära som alla känner på samma vis. Det var helt rätt att ni alla kände ledsnad men precis lika rätt att feststämningen återkom för visst hade din svägerska velat ha det så!

    • Det är alltid svårt att hitta rätt balans. Men jag tänker att det kräver träning, precis som allt annat. I sinom tid blir det lättare att hantera.

  2. Tungt. Men samtidigt var de saknade ínte glömda och med all säkerhet närvarande. Men det är ledsamt att inte rent fysiskt kunna berätta saker eller få dem som inte längre är kvar på jorden att delta som levande. Jag kommer fortfarande på mig själv med att vilja ringa och berätta… och så går ju inte det…

    • Man får hitta sina knep att hantera saknaden. Går ju inte att låta bli att bli berörd. Känns som att man får träna på att hantera alla situationer.

  3. Så ledsamt och jobbigt. Det är så märkligt att livet rullar vidare trots att något hänt som man tycker har förändrat allt. Det går inte att föreställa sorgen hos ett barn när ens förälder dör. Fint att ni firade, det hade din svägerska säkert velat.

    • Det blev fint. Sorg och saknad är ju något vi måste lära oss att hantera. Det går framåt för alla men det tar tid, särskilt för min bror.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.