Efter intensivt pluggande i helgen och i natt, gav jag mig själv en lugn förmiddag. En vanligt svensk sommar är det svalt på min balkong, åtminstone fram till lunch. I den högsommarvärme som råder nu, är det alldeles ljuvlig att sitta där och njuta av förmiddagskaffet och en bok. Jag tror nog att jag glömde tiden en aning idag, satt kanske lite för länge men det var så otroligt härligt att kunna göra det.
Vid tvåtiden har jag full sol på den lilla balkongen och det blir olidligt varmt (åtminstone idag). En promenad och besök på biblioteket blev ett utmärkt komplement för att göra dagen perfekt. Jag hade shorts och solhatt och hela semesterkänslan ramlade över mig. Tänk att få uppleva det i mitten av maj.
Har lite dålig samvete för mitt grupparbetet. Just nu sliter mina gruppkompisar, tror jag. Jag tycker att jag gjort tillräckligt. Det är så dåligt stämning att jag inte riktigt orkar ta tag i det. Typ alla problem och risker som jag varnat för, har förverkligats. Jag vill inte vara den som säger ”vad var det jag sa”, så jag håller låg profil. Efter som de själv valt att inte lyssna, så kan de gott få slita nu. Jag känner inte igen mig själv i det tänkandet, men det är kanske mitt nya jag. Eller så har jag fått solsting.
På Gång 
Det låter sunt att låta andra ta sitt ansvar. Och att njuta av sommarvärmen, sunt det också 😀
Svårt med olika ambitionsnivåer, men snart måste det ju vara klart. Som jag längtar.
Tror jag det
Jag tycker att du gör helt rätt! Att säga ”Vad var det jag sade” leder ingen vart men det är hög tid för övriga att ta sitt ansvar nu. Själv hade jag höga ambitioner vilket inte alla hade och jag minns min frustration när vi hade grupparbeten.
Jag lär mig i alla fall att uppskatta riktigt bra vänner och kollegor.