Många tankar kring mordet på Olof Palme

Har med stort intresse sett på Uppdrag Granskning och deras granskning av hur Christer Pettersson blev misstänkt för mordet på Olof Palme. Det är sådant jag kan fångas av och jag har läst på en del. Däremot var jag ung, högstadietjej, när mordet inträffade så jag har inte någon tydlig bild av de första tiden. Sedan början av 1990-talet har jag tillbringat mycket tid i Sollentuna och därmed stött på Christer Petterson vid några tillfället. Det har absolut bidragit till att fallet intresserar mig. Det kom lite närmre min vardag. Så sent som i december läste jag boken ”Nätterna på Mon Chéri” som handlar om den 33-åring som för en tid var misstänkt. Det är onekligen många märkliga turer i utredningen och allt som hänt under åren.

Eftersom jag är intresserad av företagskultur, verksamhetsutveckling mm så är jag oerhört nyfiken på kulturen inom polisen. Hur jobbar de egentligen? Vilket ansvar tar de för att utredare agerar korrekt? Hur är förmågan att kunna säga ifrån när något går del. Det har ju varit så många affärer under åren. Personer som framstår som hjältar men som ifrågasätt långt senare. Det gäller ju inte enbart utredningen om mordet på Olof Palme utan även exempelvis Kevin-fallet i Arvika. Att personer kan göra fel händer överallt, men det jag tänker på är hur många tycks dras med (group thinking) och hur svårt det tycks vara att larma när något inte står rätt till. Eftersom jag inte har insyn, så kan jag inget veta och därav nyfikenheten. Hoppas på några intressanta forskningsrapporter eftersom jag tror att vi har något att lära. Vill även vara tydligt med att jag inte tror att det alltid är märkliga turer inom polisen. Det finns många bra utredningen. Men att det kan gå snett, och gå snett längre i vissa fall, det oroar mig.

Samtidigt hyser jag stort förtroende för Christer Petersson som nu är förundersökningsledare. Det ska bli väldigt intressant att se vad han kan åstadkomma. Jag lär ju i alla fall få fortsätt att följa och läsa om fallet, i många år till.

10 tankar på “Många tankar kring mordet på Olof Palme

  1. Som pensionär roar jag mig ju med att (bl a) grotta ner mig i div fall (Quick, Kevin, Macchiarini) och ser allt tydligare hur viktigt det är med bättre kontrollfunktioner. Även människor om INTE är ute efter karriär-till-varje-pris, utan bara engagerade i att göra ett jättebra jobb riskerar att balla ur om de bara får hållas. DÄR måste de stoppas, innan genvägarna bär iväg åt helvete.

    I Palmefallet kan den nu aktuella polisen mkt väl från början bara varit jätteambitiös, men under åren börjat ta genvägar, och fortsatt så. Mycket begärt att han nu på gamla dar skulle kunna erkänna det ens inför sig själv, än mindre för andra. Det skulle ju kracka hela hans självbild som bäste snuten.

    Jag tror att det alltid är fel att idolisera människor – de är (i bästa fall!) människor som gör sitt bästa. I värsta fall nåt betydligt värre.

    I Palmefallet minns jag idoliserandet av Holmér (veckotidningarna hade stickbeskrivningar på hans tuffa tröjor!) Sen föll han med ett brak, men inte innan han kvaddat hela utredningen. Han var ju en byråkrat som utsett sig själv till spaningsledare, hade kontakter och var karismatisk… O en hejare på att hålla presskonferenser.

    • Jag instämmer helt i att det inte är lätt för personer att behöva försvara sitt förvärv i media, så här långt i efterhand. De var en del av en kultur som deras chefer ansvarar för. Däremot menar jag, att vi kan lära oss och bli bättre – och då är det viktigt att veta.

  2. När det gäller mordet på Olof Palme så tror jag att polisen blev lite tagen på sängen över att något sådant kunde hända i Sverige. Tyvärr tror jag aldrig att vi får veta vad som hände. Märkligt att Lisbet Palme ställde krav när det gällde att vittnesmål och annat…

    • Det som skrämmer mig är att det är så många olika detaljer som gått snett i den utredningen. Nuvarande utredare har inget lätt jobb men jag väljer att vara hoppfull.

  3. Mycket fascinerande att man inte har lyckats lösa fallet, trots stora resurser. Det får en ju onekligen att undra – och spekulera lite.Personligen tror jag inte att Christer Pettersson är den skyldige, men som så många andra vill jag veta. (Att tro är att icke veta.)
    Jag pluggade på universitetet den kvällen det hände och på natten kom radiomeddelandena om att vår statsminister var död. Minns det som om det var igår – för det kändes så overkligt att det skulle hända i Sverige…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.