Jag är en annan nu är en pjäs av Björn Runge som har premiär i kväll på KulturhusetStadsteaterns lilla scen. I rollerna finns Ann Petrén och Sofia Ledarp. Igår såg jag genrepet.
Det handlar om en mor- och dotterrelation. Mamman är upptagen av sig själv och sina krämpor. Dottern, som genomgår en cancerbehandling, vill få till en bättre relation med sin mamma. Dottern passar på att besöka sin mamma på vägen till sina behandlingar på sjukhuset.
Det är välspelat men jag blir inte berörd. Pjäsen flyter fram men utan avgörande konflikter som utlöser reaktioner eller insikter. Jag saknar något som får ihop pjäsen till en helhet, någon som ger förståelse och något som väcker känslor. Det är överdrivet, ibland komiskt men det ger en låg grad av igenkänning.
Nu ska det bli intressant och läsa andra recensioner. Från mig blir den ingen rekommendation.
På Gång 
Temat lät som att det skulle kunna bli en riktigt bra pjäs men ibland lyfter det helt enkelt inte.
Kanske var förväntningarna för höga: intressant tema och bra skådespelare – det borgade för en bra kväll.
Tråkigt att det inte blev bra. Svårt att veta i förväg
Eftersom det var ett genrep så finns ju inga recenssioner att tillgå. Men jag och väninnan fick en trevlig kväll ändå.