Likt en milstolpe i livet

Det har varit uselt väder idag. Jag har kört bil i Mälardalsområdet och bitvis såg jag knappt vägen pga dis och dimma på vägen dit och på hemvägen har regnet varit ihållande. När man är bjuden på julfika hos sin brorsdotter, måste man ju trotsa vädret.

De senaste veckorna har jag försökt få någon form av besked från min bror om när han vill ses i kring juletid. Det har inte varit lätt, men till slut bestämde vi att torsdag efter jul passade bäst. Igår fick jag meddelande från min brorsdotter att jag var välkommen till henne på fika. Min brorsdotter har hunnit bli 26 år. För två år sedan flyttade hon hemifrån till en liten etta, när hennes mamma dog var hon ofta tillbaka i föräldrahemmet till dess att en pojkvän drog henne tillbaka till den egna lyan igen. I höstas köpte de en gemensam lägenhet och flyttade in i en liten tvåa. Och idag fick jag ta med julklappar och komma på besök.

För mig känns det som betydligt mer än en julfika. Det känns så otroligt tryggt och glädjefullt att se att hon mår bra. Tjejen var 4 år när jag fick lära känna henne men det dröjde några år innan hon började kalla mig faster (eftersom hon har en annan biologisk faster). Hennes liv har varit påverkat av sin lillebror handikapp och under några år även av sin mammas sjukdom. Hon stod sin mamma mycket nära och självklart blev saknaden stor när mamman dog. Livet blev inte lättare när hennes lillebror dog. Det har varit många tuffa år.

Därför blev jag så lättad när jag ser att hon har det bra. Den svåraste tiden är över, hon ser en framtid och hon har det fint i sitt lilla hem med sambo och vovven. Jag hade med mig flera paket med IKEA-presentkort eftersom brorsdottern och hennes sambo sett några bokhyllor där som de önskat sig. Jag tror att de blev glada. Jag fick också julklappar: kaffe, bok; skumtomtar och ullsockor, vilket var precis vad jag önskade mig. Men mest av allt är jag glad över att hon har det så bra.

Det kändes som att vi passerat en ny milstolpe i livet. När jag åkte hem, stannade jag vid graven där min svägerska och brorsson ligger. Det var inte planerat. På något sätt vill jag så gärna förmedla till min svägerska – att hennes dotter har det bra. Att tända ett ljus på hennes grav, fick bli mitt sätt att skicka en hälsning.

6 tankar på “Likt en milstolpe i livet

  1. Människor klarar mer än vad man kan tro. Även när det allra värsta inträffar. Men det är sorgligt att läsa, att både mista en mamma och en lillebror. Min dotters bästa vän miste sin mamma för två och ett halvt år sen, hon dog helt oväntat i sömnen. Jag blev väldigt rörd denna julen för jag fick en julklapp av dotterns vän, hon tyckte jag hade funnits för henne när det hemska hände.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.