Mina reflektioner med koppling till metoo-bekännelser fortsätter. En sak som sker nu är inställda tv-program och teaterföreställningar. Det innebär att det är väldigt många som blir påverkade, dvs hela produktioner och publik.
- En första reflektion är vikten att ta tag i bekymren tidigt eftersom konsekvenserna kan bli så stora när man låter det fortgå.
- En andra reflektion är att just nu får man gilla läget. Man får hoppas att de andra i produktionen inte lider alltför stor skada, att alla parter hjälps åt för att hitta lösningar.
- En tredje reflektion att det krävs en strategi för hur detta ska hanteras i framtiden. Jag vet inte vad som är bäst och det gör ju ingen annan heller. Det är ingen som har erfarenhet av det vi ser nu. Det finns även inslag av marknadsföring och visa handlingskraft. Vissa institutioner har inget annat sätt att visa att de bryr sig, mer än att ställa in. Detta behöver utvecklas så att förövare straffas men att inga andra behöver ta konsekvens.
- En helt annan reflektion är att detta inte ger någon hållbar lösning. Här finns flera förlorare, både medarbetare och publik. Men inget blir egentligen bättre av en inställd föreställning.
Min egen slutsats är att det inte finns något tydligt rätt eller fel och att det därmed krävs lite ödmjukhet för olika lösningar. Vi får lära oss av situationen. Däremot behövs ingen ödmjukhet för förövare, enbart sedvanlig rättsäkerhet.
På Gång 
Metoo-rörelsen har blivit en naturkraft som ingen kan styra. Vilket är till största delen bra även om man kan vara lite bekymrad över rättssäkerheten. Jag är inte jätteförvånad över att det har förekommit sextrakasserier men är chockad över omfattningen. Att rena våldtäkter också har fått ske i en tystnadskultur är helt galet! Idag är det löperskan Moa som är i fokus. Hur kan sånt ske utan att förövaren åker fast?
Metoo är absolut jätteviktig och i det stora perspektivet bra.
Det är verkligen oroväckande mycket som hänt som vi inte vetat om. Det måste tas om hand.
Har hör några som börjat bra mer om vilket ansvar vi alla har, som medmänniskor. Det kommer vi att behöva prata mycket mer om, både kvinnor och män.
Just det tilltalar mig också, tanken att vi alla måste ta ansvar för vilka beteenden som är OK – och hur man bemöter de andra.
Hoppas det inte bara ska krypa till klappjakt på de värsta uslingarna och skurar av polisanmälningar…
Om vi ska få ändrade värdering, så behöver det ta lite tid. Då har vi en lång tid av diskussion framför oss.
Det är otroligt hyr mycket som kommer upp till ytan nu… Dock förvånar det mig lite att det tigits ihjäl så pass länge. Fast kanske ändå inte…
Det är verkligen alldeles för mycket som har hänt under alldeles för lång tid.