Villa Triste av Patrick Modiano är en ljum berättelse som utspelar sig någonstans i Schweiz. En ung man tillbringar en tid där för att undfly krig och militärtjänstgöring. När han tolv år senare besöker den lilla badorten, tänker han tillbaka på den speciella sommaren och alla dess möten.
För mig är det här en berättelse att bara följa med i. Det är en viktigt tid men det mesta av världspolitiken har ingen prägel i denna tillvaro. Det är en viktig tid i personernas liv och utveckling, ändå är de inte riktigt sanna, varken mot varandra eller sig själva. I berättelsen får man hänga med och betrakta, däremot upplever jag att den är fri från pekpinnar och tydliga ideal. Intressant är att man inte heller får alla svar.
Jag uppskattar läsningen. Inte den lättaste berättelsen att ta till sig och möjligen har jag inte hittat alla bottnar. Men det jag tar till mig är fullt tillräckligt för mig.
Det här är en del av mitt projekt ”50 innan 50” där jag tar mig an klassiker och andra bildande böcker.
Vissa böcker kräver helt enkelt mer eftertanke när man läser dem medan andra slöläser men utan större engagemang.
Ja, och jag gillar båda sorterna.
Jag blev mycket förtjust i hans bok Lilla smycket. 😛
Åh, den är så bra!
Pingback: De yttre boulevarderna | På Gång