Att revidera text

Har suttit med en skoluppgift som engagerat mig. Jag har funderat, tänkt, reflekterat och analyserat. Jag har skrivit, skrivit om och känt mig nöjd. Tyckte för en sund att det blev en bra rapport. Så helt plötsligt inser jag att den är för lång. Mer än 1½ sida för lång. Det är mycket när texten får vara max 6 sidor.

Timme efter timme har jag nu försökt korta ner texten. Det är gräsligt svårt att göra om. Det går inte med småjusteringar utan hela stycken måste bort. Jag är så irriterad på mig själv, jag var så övertygad om att jag hade koll på dispositionen. Fattar inte att hjärnan tänkte så fel utan att jag upptäckte det i tid. Ingen att skylla på än mig själv.

Nåväl, inget att gräma sig över, bara att hantera. Nu finns en ny version. Ska bara ta en kort promenad innan slutläsning och inlämning. Lite distans och frisk luft kan göra susen.

Att skilja på sak och person

Att kunna skilja på sak och person är en egenskap som jag uppskattar och som jag verkligen hoppas att jag utvecklat genom åren. Jag tänkte på det ikväll när jag så på programmet ”Meningen med livet” på Svt där Åsa Moberg är personen som reflekterar över livets mening.

Moberg har i mångt och mycket åsikter som jag inte står för och vi tycker väldigt olika om väldigt mycket. Att jag inte delar alla hennes åsikter betyder inte att jag behöver rata henne helt. Hon är ändå intressant som person och hon för intressanta resonemang och livet och dess mening. Kanske finns ändå något som förenar oss. Kanske kan hon ge nya perspektiv och nya insikter.

Jag eftersträvar harmoni och vara en harmonisk person. Ikväll tycker jag att jag fick viss bekräftelse på att jag är på rätt väg. Det känns skönt.

Mödrarnas söndag

Mödrarnas söndag av Graham Swift är en kortroman som utspelar sig under en enda dag, den 30 mars 1924. Å andra sidan är det livsavgörande händelser som inträffar och det gör berättelsen intressant. Det är engelsk landsbygd med herrskap och tjänstefolk och allt berättas från en ung tjänsteflickas perspektiv.

Det här är en bok som jag fått rekommenderar från många olika håll som beskriver den som ett litet mästerverk. Det gör förväntningarna höga. Mästerverk?, jo kanske för det är en annorlunda bok som är skriven på ett väldigt intressant sätt. Djup, djup närvaro präglar hela berättelsen. Den är både tragiskt och livsbejakande och jag upplever den som äkta och ärlig. Dessutom är den hemlighetsfull på ett intressant sätt, vilket jag uppskattar.

Det här blir en bok att spara i bokhyllan. Jag tror att jag vid tillfälle ska läsa om den. Kanske att boken har fler djup än jag först uppfattat. Det vill jag ta reda på.

Simmarfrilla

Det finns mycket positivt med att jag simmar flera gånger i veckan. En lite mer oväntad konsekvens är dock min numera ganska torra och rufsiga frisyr.

Duscharna i badhuset är fasta dvs utan rörlig slang, så jag får stå där till jag hoppas att allt schampo och balsam sköljts ur. När jag sedan står i omklädningsrummet, kammar jag mitt blöta hår men ids sällan torka det. Jag går ut med blött hår, låter vinden och kylan leka i håret och vips så har jag en ny frisyr. Varje gång.

Ibland tycker jag om det som skapats. Ibland inte. Så jag väljer att fokusera på de andra positiva effekterna som simningen ger.

Hinsehäxan

Igår tittade jag på miniserien ”Hinsehäxan” på Svt. Serien från 2012 är baserad på en bok med samma namn. Boken är skriven av Lillemor Östlin och är hennes egen historia om hur hon levde under 60- och 70-talet. Östlin har spenderat en stor del av livet i fängelse för olika brott. Boken och serien tar upp hur allt började.

Miniserien är i mitt tycke välgjord och ha många bra skådespelarinsatser. Det ger ett gediget intryck även om det finns en del rena faktafel och annat som är tveksamt. Att är från Östlins perspektiv och hennes upplevelser. Det är intressant men för mig gör det filmen lite för smal. Jag saknar fler perspektiv. Jag saknar även någon form av självinsikt och att någon i filmen reagerar över att kriminalitet inte är så bra.

Jag borde inte se den här typen av filmer. Jag blir illa berörd. Människor som lever eller har släktningar och vänner i livet, blir beskrivna minst sagt ogynnsamt utan att kunna förklara sig och ge sin syn. Jag ser heller mer nyanserade och balanserade berättelser. Å andra sidan är det kanske nyttigt att se hur andra kan resonera, långt ifrån vad jag tycker är rimligt. Det ger någon form av perspektiv.

Var framtiden bättre förr?

Lyssnade på något intressant föredrag på Svt Forum härom dagen. Tyvärr vet jag inte vad eller vem. Men det var flera ord och tankar som fastnade.

En debatt gällde positiva bilder. En man menade att han inte gillade alla positiva bilder som vi omger oss med. Problemet, som han ser det, är inte att de är positiva utan att det blir sedda som norm. Livet går upp och ner, det finns bra dagar och dåliga dagar och normen finns någonstans mitt i allt ihop.

Jag kan förstå det resonemanget. Å andra sidan ser fördelar med att tänka positivt och se positivt på tillvaron. Jag fattar att det inte är normen, att livet inte alltid är toppen. Men det hjälper mig att sträva efter ett gott liv. Jag kan vara medveten om bottnar och mörker men jag ser ingen direkt fördel i att fokusera på det.

När mannen fick frågan ”Var det bättre förr?” svarade han ”Framtiden var bättre förr”. Först tyckte jag att det lät kul men vid närmare eftertanke blir jag lite förskräckt. Vi vet mycket lite om framtiden. Vad har jag för anledning att tro att utvecklingen inte ska fortsätta att gå framåt? Nej, det passar inte mig. Jag vill fortsätta tro på en ljus framtid, jag vill fortsätta att kämpa för utveckling och förbättring både för mig själv och andra och jag vill fortsätta att vara starkt hoppfull.

Svalt om tårna

I söndags gick jag omkring i sandaler. Kanske sista gången för säsongen. Igår fick skorna åka på. Tecknen på en annalkande höst blir allt fler och igår var första dagen med hösttemperatur där jag bor. Å andra sidan väntar högre temperaturer på fredag-lördag, vilket möjligen kan förhala hösten ytterligare.

Vardag och rutiner börjar komma på plats. Jag varvar att pluggar och promenerar, skriva och simmar och tar även kaffepausar på balkongen. Jag har kommit av mig i att läsa böcker och längtar efter fler teaterbesök. Det är dags att komma igång med det nu.

Det som saknas nu är en tuff utmaning, något som både skrämmer och sporrar, där jag kan få överträffa mig själv. Något som sätter lite mer fart.

Eftermiddagspromenad

Passade på att ta min dagliga promenad i dagsljus idag. Det var lite grått men ändå mycket bättre än att gå i mörker.

Hade tänkt att ha djur som tema under promenaden, dvs fokus för mitt medvetande. Såg en katt och två hundar och sedan glömde jag bort alla djur. Istället hade jag som idé att le och söka ögonkontakt med dem som jag mötte. Väldigt trevligt faktiskt. Att bjuda på ett leende betyder att jag fick många tillbaka.

Kom även att tänka på att jag har det bra som har närhet till ett utegym med finfin utsikt.

Mätt och glad

Nu ska jag skryta. Nej, jag tycker inte om skryt men idag ska jag fira min framgångar och även våga skriva om.

Ägnade förmiddagen åt lektioner via webben. Det gick så bra. Jag lyckades interagera med klassen som satt på skolan i Visby, med föreläsarna samt med de andra deltagarna på som också var med via webben. Jag gör det för min egen skull och jag gör det för att vara en förebild för att få till en förändring. Många av mina distans-kompisar har gett upp att vara aktiv och interagera och sprider negativa kommenterar. Så illa är det inte. Vi kan få till en förbättring och det lyckades jag visa idag. Jag är så glad.

Inte nog med det. Idag har jag lärt mig att laga panerad rödspättafilé men kokt potatis och romsås, helt baserat på färska råvaror. Bland det godaste jag ätit. Jag är i himlen! Och klockan är bara två på eftermiddagen.

 

Kyrkoval

Trots att jag nästan bor granne med skolan som är min vallokal i kyrkovalet, så var det lite svårt att hitta. Det var ingen ringlade kö dit, men det kom personer, en och en.

Att rösta är för mig en självklarhet. Det är en möjlighet att påverka, att göra sin röst hörd och även visa sitt engagemang. Jag ser det som en rättighet att ta vara på.

Däremot är det inte så lätt att veta vad man ska rösta på. Informationen har varit begränsad. Det har varit många fina ord men svårt att se avgörande skillnader och vad de fina orden faktiskt innebär i praktiken. Jag tycker också att det är viktigt att känna förtroende för de personer man väljer. Deras engagemang är ofta avgörande. Kandidaterna i kyrkovalet är ofta anonyma för mig. Det har knappast förts några personvalskampanjer.

Med lite klurighet, hittade jag mitt val och har nu avlagt mina röster. Det känns mycket bra och väl använd tid.