När jag i mina olika kurser studerat caoching, har vi även studerar likheter och skillnader med andra stödjande roller. Härom veckan skrev jag ett arbete om likhet och skillnad mellan coach, handledare och mentor. Det finns dock fler roller med liknande funktioner bland annat terapeuter av olika slag.
När det gäller coach, handledare och mentor är likheterna stora. Enkelt beskrivet handlar det om en önskan till något form av utveckling eller förändring. En coach har ett samarbetande arbetssätt som lockar fram det bästa ur en person, potential som finns inom var och en. En handledare kan vara något mer praktisk och kan dessutom ge råd vilket en coach inte ger. En handledare har sakkunskap i området som det handlar om. För mentor är sakkunskapen inte lika viktigt däremot lång erfarenhet som mentorn vill dela.
Det jag tycket är intressant, är att alla dessa roller (och fler) utvecklas utifrån våra olika behov. Många av de metoder som används i coaching, handledning och även terapi, är lika men de används på olika sätt. De som har de olika rollerna har lite olika kompetens, men rätt kompetens för just det personen ska göra. Jag som individ, kan ta hjälp för just det jag behöver. Det tycker jag är en mycket bra utveckling.
Tyvärr har det funnit en tid, kanske fortfarande, där man inte talar så mycket om det. Få berättar att de varit på samtalsterapi, har en mentor eller annat stöd. Kanske ser det olika ut i olika sammanhang. Coaching är tex vanligt inom idrottsvärlden.
Själv har jag fått mycket hjälp av coacher, i skolan finns handledare och jag skulle vilja ha en mentor. Terapi av olika slag har jag inte testat, kanske inte insett vad jag behöver. Att sträva efter utveckling, att bli och vara en harmonisk människa är viktigt för mig. Att ta hjälp av kompetens, kan vara ett sätt att nå framgång.
På Gång 
Visst är det mycket vanlig inom idrottsvärlden men finns även på flera skolor. Visst ska man ta hjälp av kompetens när det behövs.
Kul att det sprider sig mer och mer, tycker jag. Det är så värdefullt.
Jag tror på terapi i alla dess former; kurator, psykolog, coach och inte att förakta: självhjälpsböcker!! 🙂
Självhjälpsböcker är en stor inspirationskälla!
Det verkar ha blivit naturligare att ”ta hjälp” när man behöver, vilket jag tycker är utmärkt. Själv har jag flera ggr gått till terapeut några ggr när jag har känt att jag/vi har fastnat o behöver perspektiv. Det ska vara lika naturligt som att man går till tandis eller doktorn när det behövs. 🙂
Var o en få känna efter vad som funkar bäst.
Jo, det gäller att vara öppen och våga ta för sig. Mentala hälsan är lika viktig som den fysiska. Att jobba förebyggande bör vara lika självklart. Men kanske att bör hitta andra ord än stöd och hjälp, när det egentligen handlar om utveckling.
Ja, det är ju ngt positivt! Min nuvarande man och jag gick i parterapi när vi var ganska nykära (o helt problemlösa), för att vi skulle hamna rätt från början, ist f att försöka fixa när det redan skitit sig. Och jag tipsade min dotter när hon satt fast i en lojalitetskonflikt på jobbet – hon berättade sen att hon kände att hon blev en bättre mamma ”på köpet”. 🙂