Sommarlovet går vidare och nu är jag i Skåne under några dagar. Jag försöker koppla av, strosa runt, läsa och bara vara en stund i solen.
Igår tog jag en bok och en flaska vatten och begav mig till stranden. Det låter ju så fint att sitta vid havet och läsa i solskenet. Det var fint men fy Fabian så det blåste. Jag har liksom glömt hur mycket det kan blåsa vid kusten. Linneskjortan fladdrade, håret vill jag inte tänka på och efter en stund i solen var jag iskall. Brrr.
Tur att det finns caféer att besöka för värmande dryck. Ville förstås sitta ute. Solen gick i moln och efter ett tag kom ett cafébiträde ut men en filt till mig. Det är omtanke!
På Gång 
Det blåste i Stockholm med. Varmt och skönt när man befann sig i lä och kallt utanför något som skyddade.
Trist med blåsten. Jag tycker inte om drag i nacken.
Hustrun gillar inte blåsten men för mig får det gärna vara kraftig vind. Också nära havet
Vad är det som lockar i vinden?
Svårt att förklara men det känns meditativt Världen runt om försvinner och jag känner mig ett med naturen
Kan nog också känna så ibland. När jag är påklädd och inte har annat att göra än att vara i nuet.
Och jag kom precis hem från mitt livs första Skånesemester. Jag älskar Skåne. Varför har jag bara passerat förut?? Så dumt av mig.
Jag har under många år undvik Skåne (ett ex som bor här) men när jag bröt den spärren så har jag upptäckt att det finns ännu mer att upptäcka. Lättillgänglig på något sätt.
Jag läste Linnéskjortan och fick fundera en bra stund vad det var. Tills jag insåg att det inte var.
Ha, ha, – nja just denna var en mer kvinnlig variant annars så kan det kanske stämma med vit skjorta.