Hur är det men mina fördomar och känslor?

Här om dagen hörde jag om en bekant som skaffat ny flickvän. Inte så konstigt. Men som jag minns det har denne man varit gift åtminstone fem gånger och därtill finns ett antal ”länge” förhållanden. Han har barn med fyra olika kvinnor.

Det är helt upp till mannen hur han vill leva sitt liv. Men sanningen är att jag reagerade. Jag kan inte vara helt oberörd. Jag funderar på varför. Tänkte först att jag är fördomsfull. Men jag är inte så säker på det. Jag tror att det har med omtanke att göra. Även om det är trevligt med ny förälskelse så brukar ju uppbrott vara tärande. Och uppbrotten påverkar så många; hela familjen. Sådant gör ont. Kanske finns det någon konstig tanke om tillit också. Skulle jag själv våga lita på en man med så många förhållanden bakom sig? Kanske lätt att svara på när man inte är kär…

Något får mig att reagera och tänka. Det har inte med fördomar att göra, inte heller respekt. Jag tror att man måste fundera över vad man känner och varför, fundera över sina värderingar innan man bildar sig en uppfattning. Självklart hoppas jag att mannen blir lycklig med den nya kvinnan.

Annonser

12 thoughts on “Hur är det men mina fördomar och känslor?

  1. Jag kan se på mig själv som har en mängd relationer bakom mig att det handlar om mig och att jag inte fungerar i relationer. Därav valet att numera undvika såna. För som du skriver ger uppbrott sår för alla parter på något sätt. Så länge man inte arbetar med anledningen till varför ens relationsmönster ser ut på det sätt det gör så kommer det troligtvis att fortsätta även om man tror att man hittat rätt.

    • Många kloka ord. Alltid bra att lära sig, känna sig själv. Jag är helt övertygad om att ingen vill såra andra på detta sätt, men att det ibland är bäst. Och jag hoppas att jag inte skrev något konstigt, något som sårar. Det är svårt att skriva om sådan här saker. Men jag tror inte att världen blir bättre av att låtsas som att dessa inte tankar finns.

      Sedan tänker jag att det är lite skillnad på relation och relation. Som jag förstår det har du inte varit gift/sambo men så himla många.

      • Gift två gånger, förlovad fyra och däremellan haft längre och kortare relationer. Det är faktiskt nu först som jag lever själv och lär känna mig själv. Nästan 35 år i relationer som löst av varandra. Jag hade behövt göra det tidigare men det är inget att ångra nu. Tiden i självvald ensamhet har gett mig många insikter och numera föredrar jag att vara själv.

  2. Det låter modigt att gå in i nya relationer om och om igen. Eller kanske brist på något? Jag har svårt att förstå att man vågar. Men alla resonerar olika. Jag hade aldrig vågat gå in i en relation med någon som varit gift fem gånger. Men det är jag det.

  3. Tyvärr så tror jag lätt att det blir ett mönster när relationerna inte håller. Varje gång tror personen i fråga att det är rätt men så visar det sig inte stämma. Varje uppbrott är ändå på något vis en sorg. På något vis så påminner det lite om när jag arbetade som fastighetsförvaltare. Då mötte jag människor som hade för vana att flytta vartannat år för annars blev de rastlösa. Nu är det inte samma sak alls men…

    För min del har det inte heller med fördomar att göra och jag unnar verkligen alla att träffa någon om man så önskar.

    • Tänker att det är uppbrotten som oroar mig. Tänker att man bör såra så få som möjligt. Mönster där andra såras och blir lidande är inte bra.

  4. Jag brukar säga att jag brottas med mina fördomar varje dag, men det är egentligen med reptilhjärnan. Försöker tänka att det finns säkert anledningar till att folk är som de är och gör som de gör sommar inte vet något om. Men den del är faktiskt bara dumma i huvudet.

  5. Oförmåga att ”stå ut” i tuffa perioder eller oförmåga att lösa konflikter tillsammans med partnern dyker upp i min skalle. Många flyr hellre än fäktar! Det är jobbigt att leva i relation periodvis.

    Jag har en längre relation bakom mig, vill inte ha någon djupare relation heller. Har levt ensam så llänge och jag supertrivs med det. Ibland kan jag känna längtan efter att ha någon att diskutera saker med. Just idag har jag en sådan dag. Vet dock att det är snabbt övergående. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s