Vissa dagar går jag helt in min studiebubbla. Jag är knappt kontaktbar och rör mig bara mellan soffan och kaffemaskinen. Ögon och axlar far illa men jag känner mig mycket nöjd när jag lämnat in ett arbete.
Det är visserligen ganska trevligt inne i min studiebubbla men ibland längtar man ut. Nu längtar jag ut. Men jag är snart tillbaka igen.
Det var ett tag sedan jag såg ngt om cafébesök
Det måste jag åtgärda.
Fokusering kan man kalla sånt. Inte lätt i mediabruset
Är nog bättre på fokusering än jag trott.
Gå ut.
Frisk luft? Ja, det kanske inte vore så dumt.