Dorian Grays porträtt

Dorian Grays porträtt är en roman av Oscar Wilde, som omarbetats till teaterpjäs och som spelats på KulturhusetStadsteatern i Stockholm. Igår spelades sista föreställning och jag satt i publiken.

I pjäsen finns fyra personer: Basil – konstnär, Dorian Gray – ung man som blir porträtterad, Lord Henry Wollen – en gallerist samt en betjänt. Dorian Gray är ung och vacker och vill gärna förbli så. Yttres skönhet är synnerligen viktigt för honom. Han ser hellre att porträttet åldras än han själv.

Stadsteaterns uppsättning är vacker. Scenografin är bra och ljussättningen helt fantastisk. Däremot är pjäsen svårgenomtränglig. Jag kom inte in i den och hade svårt att förstå alla undertoner. Och jag var inte ensam. I paus var det många som tisslade och tasslade om innehållet, frågade om det uppfattade rätt, frågade om någon mindes från att ha läst boken. Andra fokuserade på ljussättning – det var ju åtminstone bra. en man kallade uppsättning för ”mycket krävande”. Efteråt hörde jag flera som ville läsa om boken, för att förstå. Så skönt att jag inte var ensam i min vilsenhet.

Om jag läst på innan, hade jag nog fått ut mer av pjäsen. Men sådan är inte jag. Jag gillar att uppleva, förutsättningslös. Ibland är det svårt men oftast ger det en väldigt fin teaterupplevelse.

Annonser

3 thoughts on “Dorian Grays porträtt

  1. Ping: Slutet | På Gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s