Mellandag

Så har ännu en jul passerat. En annorlunda och lugn jul som jag är glad att ha bakom mig.

I år firande jag med mina gamla föräldrar och en farbror. Det är gamla och inte så krya så det blev enkelt. Det passar mig utmärkt bra. Däremot tycker jag att det är jobbigt att se förändrarna förlora sin kraft, där inte sig själv längre och de vill mer än de orkar. Det gör ont att se.

Under julen har jag även varit på sex olika kyrkogårdar och tänt ljus vid gravar. Det är bland annat far- och morföräldrar, en morbror, pappas farföräldrar och fastrar. Och så min ögonsten och min svägerska. Jag tycker att det är fint att tända ljus men just hos min brorson är det så svårt. Att önska god jul till honom vid en grav känns så oändligt fel.

Att besöka min bror är inte heller lätt. Det blev en väldigt jobbig jul för honom och det är inte så mycket bror kvar. Fysiskt finns han ju där men det är inte samma glada brorsa som jag växt upp med. Under året har han förlorat sin fru och sin son och nu är sorgearbetet tungt. Det är inte bara förlust och saknad som ska bearbetas utan alla jobbiga år som låg före dödsfallen. Det är mer är än tungt. Och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom.

Nu är det mellandag och jag ska ta hand om mig själv. Även om det varit en lugn jul så har den varit mentalt påfrestande. Skönt att det är ett år till nästa jul.

Annonser

18 thoughts on “Mellandag

  1. Även om en julhelg i sig varit lugn så kan den mentala anspänningen trötta ut en rejält. Så var vår förra men i år var det onekligen bättre vilket var en lättnad. Flickorna har åkt så här är väldigt tyst och som gjort för att ta sig an en av böckerna…

    God fortsättning!

  2. Det går inte ens att föreställa sig sorgen av att förlora både fru och barn samma år. Jag får ont i magen bara av att läsa om det. Undrar hur människor kommer över sånt där? Hur man gör för att leva själv.

  3. Ping: Ursäkt | På Gång

  4. Jag tror inte man kan göra så mycket mer än bara orka vara tillsammans med en som har stor sorg.
    Vi har firat jul med barn och barnbarn och det var fantastiskt. Den jobbigaste julen var när min mor var hos oss och hade kommit en bit i demensen. Det blev lättare sen hon var mer sjuk

  5. Att förlora både hustru och son under samma år, ja låter ofattbart svårt. Hur orkar man? Som väl är så visar det sig att vi människor har en stark överlevnadsinstinkt, även om man aldrig blir den samma som tidigare. Förstår att julen blev annorlunda för er alla. Julen är kravfylld, tycker jag.

    Önskar dig och din bror allt gott inför 2017!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s