En märklig tanke

En märklig tanke dök upp i mitt huvud häromdagen.

”Om jag fick inreda ett rum precis hur jag ville, hur skulle det se ut då?”

Denna tanke är märklig av två skäl:

  1. Jag har ingen aning. Jag har inget svar.
  2. Jag har tre rum, ett vardagsrum, ett kök, en separat matplats, två hallar, ett badrum, en separat toalett och en balkong om jag kan inreda precis som jag vill.

Självklart finns någon form av begränsning: rummet i sig eftersom jag inte kan slå ut väggar, ändra golv eller tak. Men annars är friheten enorm.

Ändå dyker tanken upp. Sedan tänker jag – är det inte dags nu? Att vara 45 år är väl en bra ålder för att veta hur man vill ha det, att skapa ett hem man vill ha. Ett hem där man trivs och känner sig hemma.

Kanske inte är en så dum tanke, trots allt.

Bjuder på en fem år gammal bild. Tänkte visa mina sockor. Men när jag såg bilden, insåg att det kanske såg lite konstigt ut med blåklockor och fjärilar i adventstid.

fotljus2

 

 

Av skuggor märkt

Av skuggor märkt” är en feelgood-deckare av Marianne Cedervall och det är en rent avkopplande läsning.

Som flera andra av Cedervalls böcker, utspelar sid denna på Gotland. Huvudkaraktären är en kvinna, tidigare lärare, som lämnat Stockholm för att bosätta sig på Gotland med två islandshästar. I byn där hon bor börjar otrevligheter uppträda och mord inträffar. Detta intresserar den nyfikna kvinnan. Ett ganska ovanligt sätt att komma in i granngemenskapen!

Jag som tidigare läst Cedervalls böcker om Miriam och Hervor, gillar även denna. Det är så skönt att få komma in i hennes miljöer och lära känna hennes karaktärer. En läsupplevelse som uppskattas av mig.

Retreat

img_6255Fredagskvällen inleddes med ett retreat som pågick i ett dygn. Jag var med i en grupp, 18-personer, och vi bodde på kursgård i Vallentuna. Retreat innebär att vi delade gemenskap under tystnad. Vi åt enkelt och jättegott, mediterade, reflekterade, slappnade av, var ute och promenerade eller gjorde det vi kände för. Det fanns möjlighet att vara med på Qi gong, måla, läsa mm. Ett dygn för att fylla på ett meningsfullt sätt.

Temat för detta retreat var ”Resan”. Resan in i sig själv och hitta sitt eget jag. Vi fick bland annat med oss ord från Mark Levengood ”Resan från där man är född till där man hör hemma”. Han lär ha sagt det i ett ”Tankar för dagen” på P1. Jag hittar dock inte programmet men litar på att det stämmer ungefär, även om det kanske inte är ordagrant.

Några kloka svar på mina egna frågor, är jag inte säker på att jag hittade. Men för mig räcker gott med att fortsätta resan och upptäcka saker under resans gång. För mig var det ett bra dygn som gjorde mycket gott. Livet känns både lättare och vackrare! Det betyder mycket.

 

Mindful måleri

Fredagseftermiddagar innebär en kurs i Mindfulness och måleri för min del och i fredags var det tillfälle 2 av 5.  Vi är en lite grupp i en gigantisk ateljé och det är inspirerande att bar komma in i rummet.

Temat var element – jord, eld, vatten och luft. Jo, jag vet att vissa talar om ett femte – men vi höll hos till fyra. Det passar mig bra. Jag har alltid nyfiken på elementen. Jag använder mig en hel del av tänkandet kring element när jag skriver och de är väldigt intressant. Men att måla är en annan sak.

Vi målade med akrylfärger, vilket var första gången för mig. Och det var svårt. Jag skulle behöva vägledning. Men kursens upplägg är sådant att vi pratar om lika delar av mindfulness och sedan målar vi. Jag behöver introduktion till båda.

Att måla är inte något jag har talang för, men jag ser fram emot de kvarvarande kurstillfällena. Kanske att det kommer annan målarteknik som passar mig bättre!

Ministrar

Igår såg jag Gustav Fridolin i Gallerian. Det gillar jag. Jag gillar att våra ministrar kan gå fritt i samhället. Jag ser det som ett tecken på att vi har ett öppet samhälle och där vi kan ha nära kontakt med våra ministrar. Bara att säga ”Hej!”

Har haft tv:n på i bakgrunden idag. Har hört en kvinna som jag inte kände igen. Hoppsan, det är vår Miljöminister. Jag som borde kunna våra ministrar hade ingen koll. Jag skäms. Hur ska man då kunna dra nytta av det öppna samhället, när man inte vet att det är en minister man möter. Hur ska jag kunna säga ”Hej!”?

Lärdomar för livet

Minns en sommar. Jag åt lunch med en högre chef, en person jag beundrar och som betytt mycket för mig. Minns att vi satt ute och åt lunch. Jag hade valt spättafilé med kapris och rödbetor. Han åt något annat. Min mat såg delikat ut. Men det fanns ett problem.

Det var så mycket ben i min fisk att jag inte kunde hantera det. Hur jag än gjorde så fick jag inte fram fiskkött utan ben. Jag petade och plockade men jag fick inte fram något ätbart. Det var ben överallt. Så sa chefen, helt lugnt och mitt i en annan mening:
– Ibland väljer man fel.

Så var det inget mer med det. Han fortsatt prata om andra saker. Det är bara så det är, sånt som händer. Ibland blir det fel. Inget att bry sig om eller hänga upp sig på.

Jag brukar tänka tillbaka på den episoden ibland. Så enkelt. Bara att släppa och gå vidare. Inget mer med det.

Det här är ett exempel på lärdomar som jag verkligen har nytta av i livet. Jag kanske inte vet när Karl IV dog men jag är tacksam att jag lärt mig andra livslärdomar – det som verkligen betyder något. Idag och andra dagar.

Så rätt men ändå fel

Idag har jag varit på soppteater. Det är något jag verkligen gillar och det är dessutom ett bra sätt att få träffa fd kollegor och vänner. Idag var vi tre tjejer som överraskade en fjärde som fyllde år igår.

Som vanligt går jag grundligt tillväga. Jag har studerat repertoar, recension, vilken soppa som serveras, bra platser för att välja rätt pjäs och rätt dag. Jag har till och med kollat en trailer för den pjäs jag valt.

Pjäsen Orfeus & Eurydike kanske inte låter så upplyftande, men jag hade uppfattat att soppteatern har gjort en modern/speciell version med mycket sång och musik. Det har stämde utmärkt bra. Uppsättningen var rysligt bra, strålande framfört och med musik som jag gärna kan lyssna på hemma. Både soppa och sällskap var utsökt. Och jag tror att födelsedagsbarnet blev glad!

Men jag hade tydligt glömt att jag inte klarar av när det blir för djup om döden. I en pjäs om dödsriket så går det ju inte att undgå. Men det blev betydligt mer berörande än jag anat. Och mer rörande än jag kan hantera utan tårar. Jag försökte verkligen koncentrera mig men det var möjligt att inte tänka på dem som jag förlorat och som jag så gärna vill hämta tillbaka till livet igen. Det är svårt att låta blir att ögonen tåras. Inte så att jag storgrät, snörvlade eller störde föreställningen nog var det någon tår som jag inte lyckades stoppa innan den rann ner för kinden. Fy så eländig jag kände mig. Fånig på alla sätt. Men det är bara acceptera.

Ibland blir det helt rätt men ändå lite fel. Men pjäsen var bra!

Tandbesvär

Ännu ett tandläkarbesök idag. Som vanligt var jag lite orolig inför besöket, spänd under och helt slut efteråt.

Nästa besök är redan nästa veckan. Därefter ska jag till min andra tandläkare. Försökte boka en tid och första lediga tid var i mitten av januari. Det tycker jag är trist, och väldigt lång väntetid.

Men det räcker inte med. Ca två timmar efter hemkomst så gick en annan tand sönder. Oflyt, kan man kanske kalla det. Surt, är det i alla fall.

Längtan till solen

Det är sällan som jag verkligen längtar efter en solresa. Det händer att jag vill bort, att jag vill se något annat och visst har jag varit utomlands. Men en sådan längtan som jag känner nu, det var verkligen länge sedan.

Det började redan för några dagar sedan. Jag är redan trött på vinter och kyla och jag skulle gärna vilja se något annat än mörker. Men jag har svårt att resa bort pga av skolarbete, jag måste vara säker på att jag har tillgång till wifi och internet. Därtill finns en del andra åtagande.

Men efter att ha läst Mari Jungstedts balkongmetod, så har längtan börjat brinna. Har suttit och letat resor nu ikväll. Jag har visserligen inte bestämt mig än, men så jag längtar. Jag kan åka nästan vart som helst. Bara jag får lite sol och värme.

IMG_0182