Stress i skolan

I den utbildning som jag läser på distans, pågår nu en ganska jobbig debatt. En lärare ger dels mycket omfattande uppgifter, dels mycket otydlig information vilket ställt till det för många. Många av mina studiekamrater är förvirrade, förstår inte vad de ska göra och får inte svar på sina frågor. Detta har lett till att de startat en namninsamling, pratat med kåren, andra lärare och studierektor och rektor. Ingen mysstämning direkt.

Personligen höll jag mig länge utanför detta. Jag förstod och tog mig an uppgiften även om det irriterar mig att den är så extremt omfattande. Men i tisdags när jag hade möte i ett grupparbete, insåg jag att jag behövde agera.

Min grupp (vi har ett projektarbete som jag leder) pratade via Skype och stämningen var superstressad. De var frustration och förtvivlan, någon hade migrän, någon annan hade andra krämpor. När vi pratade, märkte jag frustrationen, några kunde inte fokusera, hörde inte, var inte mottagliga medan andra var mer uppgivna och nedstämda. Jag insåg ganska snart att jag måste få ner stressnivå, om något ska blir gjort överhuvud taget. Jag gick in, tog några beslut om vårt projekt och vi beslöt även att fortsätta diskussionen under onsdagsmorgonen.

Men redan ganska kort efter mötet, fortsatte stressen och frustrationen i gruppen, vilket syntes i inlägg på Facebook. Jag fick sitta till långt in på natten för att förbereda vårt kommande möte. När vi mötes, via Skype på onsdagsmorgonen, gick jag ingen om allt med mina gruppkompisar och jag gick igenom hur vi skulle jobba tillsammans, hjälpas åt, dela upp uppgiften i hantera bara bitar samt gör en bit i taget tidsmässigt. På så sätt blev det hela mer överkomligt för mina kompisar. Efter två timmar var gruppen på banan igen.

Självklart ställer jag upp för mina studiekamrater. Men samtidigt så jag har behövt lägga ner massor av tid och energi på att de ska förstå, må rimligt bra och inte ge upp. Jag sitter fortfarande och stöttar, uppmuntrar, svarar på frågor och bara lyssnar på stukade vänner. Skolan gör däremot ingenting. De fortsätter att hävda att informationen är tydlig, att det är studenterna som inte kan ta in skriftlig information, att stressen beror på att studenterna inte börjar med uppgiften i tid, att studenterna inte kan ta ansvar och planera sin tid. Det tycker jag är respektlöst.

Självklart har vi som studenter ett ansvar. Men nog har även skolan ett ansvar. Enligt mig bör även någon ha ett arbetsmiljöansvar. Så här illa kan jag inte tänka mig att behandla medarbetare. Det är så trist att det redan gått så långt och jag vet inte var detta kommer att sluta. Känner stark oro för mina stressade studiekamrater.

Annonser

2 thoughts on “Stress i skolan

  1. Vilken tur för gruppen att de har dig och att du kan strukturera upp ert projekt och förklara. Samtidigt så tycker jag att skolan brister i sitt ansvar. Om så många känner på det sättet så är det något som är fel. Varför inte ta sitt ansvar och hjälpa i stället för att stjälpa tänker jag… Det som är tydligt för vissa kan vara helt förvirrande för någon annan.

    Lycka till med det fortsatta arbetet.

    • Tack! Det är så även jag tänker. Jag bryr mig inte så mycket om betyg, det är mer hälsan, motivationen och intresset för ämnet som oroar mig. Det här borde var kul, nu är det en plåga för väldigt många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s