Respekt

Att visa respekt, att vara schysst, det tycker jag är något som gäller oss alla. Att vara artig och trevlig är något gott. Därför blir jag ganska så irriterad när människor behandlar mig som om jag vore fem år och omdömeslös.

Som distansstudent har jag kontakt med mina lärare via skriftlig konversation; mejl, webb mm. Det jag noterat är att tonläget från lärarna ofta är förmanande. Det hänvisar till information och när någon frågar efter något som personen inte hittar så blir svaret ofta ”NI MÅSTE LÄRA ERA LÄSA INFORMATIONEN”. Jag tycker inte alls att det är ett trevligt sätt att svara någon som frågar. Och att använda versaler är ju som att skrika, vilket för mig är helt orimligt.  I många uppgifter mm anges ..”ni måste”… Och väldigt ofta ges besked att om vi inte gör som de säger så läser de inte våra mejl/svar/dokument… Jag skulle aldrig behandla vänner, kollegor, medarbetare på detta sätt.

Idag var jag hos en tandhygienist och blev rejält förmanad. Tänkte nästa påminna henne om att jag faktiskt är vuxen, att det var jag som kom till henne. Jag bad om råd, då vill jag inte ha hot, krav och förmaningar.

Undrar om det är fler yrken som lagt sig till men detta förmanande och förminskande av människor? Det är i alla fall inte okej.

21 tankar på “Respekt

  1. Jag har varit hos tandhygienist i exakt tio minuter och då blev jag sämre behandlad än jag någon gång tidigare blivit. Sätter inte min fot där igen och mailade dessutom klinikchefen.

    Själv tycker jag inte det finns några dumma frågor utan bara dumma svar. Jag uppmanar alltid eleverna att hellre fråga en gång för mycket än för lite. Jag är där för deras skull.

    Trevlig fredag!

    • Jag ska också försöka ta upp det här, främst med lärarna. Jag är ju så gammal att jag inte tar åt mig personligen, men mina unga studiekamrater har det inte lätt.

  2. Jag hade en tandhygienist i fyra fem år som gjorde mig ledsen och nästan rädd. Hon suckade jämt och tyckte att jag aldrig skötte mina tänder tillräckligt bra, jag kände mig som om jag inte dög till någonting. Men sedan bytte jag. Nu har jag en helt fantastisk tandhygienist och en mycket bättre tandläkare också. De tycker att jag sköter mina tänder bra och jag gör ungefär som jag gjorde förut.

  3. Det där är verkligen inte ett bra sätt att behandla varandra på. Jag blir provocerad av att människor uttrycker sig så. Känner tyvärr igen det från min arbetsplats. Där kan man t o m få en utskällning för något som är orättvist. Som om man är dum i huvudet. Jag skulle ALDRIG behandla någon annan så.

  4. VERSALER är ju bara no-no. Alltid. Och om man är pedagog och ens information inte begrips är har man väl varit otydlig?

    Tandhygienister är nog ofta särskilt ”stränga”, kanske f a bevisa att de behövs? Jag går ändå regelbundet, utom när en ville dela upp behandlingen på flera gånger – hade varken tid eller lust att springa dit ideligen. Det blev en paus.

  5. När jag pluggade på distans togs tonen upp på en sammankomst och vi enades om hur vi skulle kommunicera i plattformen, med varandra och med lärarna. Det gav alla en inblick i varandras situation, kan inte tänka mig att lärarna vill vara otrevliga, men det är mycket möjligt att de inte inser hur de tolkas av studenter som sitter ensamma och pluggar.
    Hoppas ni får ordning på det! Skriven kommunikation är öppen för så många tolkningar.

  6. Har blivit väldigt ovänligt och obetänksamt bemött inom vården. Till exempel en sköterska som hånat mig för att jag inte kan stå rakt när hon skulle mäta ut kryckor åt mig (efter en slalomolycka, mina ben var skadade). Tråkigt när man bli behandlad så, då det är vården som man måste lita på, som ska ta hand om en och hjälpa en!! Bra inlägg!

Lämna ett svar till Amandas minnen Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.