Ikväll var första träffen i en sorgegrupp som jag har gått med i. Vi ska träffas under sex torsdagskvällar. Upplägget är att vi samlas och fikar tillsammans, sedan blir det ett gemensamt pass där vår ledare håller föredrag eller i alla fall ett planerat anförande. Därefter fortsätter vi att samtala i mindre grupper. Det känns jättebra, även om det är många tankar och känslor som dyker upp.
Jag attraherades av definitionen av sorg ”Sorg är en naturlig reaktion på en ofrivillig, förändrad livssituation och sorg behöver få ta tid.” Det handlar om en förlust av något. Det kan vara en person som gått bort, skilsmässa, sjukdom, arbetslöshet eller något annat. Under ”kursen” kommer vi dels att få lära oss mer, få verktyg men även att få tid att prata och lyssna på varandra.
Jag är tacksam att jag så denna kurs och att jag vågade anmäla mig. Det kommer antagligen att blir jobbiga och känslosamma kvällar, men det är ju sorg är.
På Gång 
Sorg är alltid sorg men det kan vara befriande att få samtala med andra personer som är i samma situation. Kanske blir det ömsom skratt ömsom tårar. Så är det ibland när starka känslor är inblandade.
Det var ett bra och lärorikt samtal. Många intressanta tankar som dök upp.
Så himla bra!
Verkligen, det här borde vara mer naturligt att prata om.
Det borde det verkligen!
Funderade mycket på det ikväll. Hur man bemöter någon med olika former av sorger. Där har vi alla mycket att lära.
Tror det kan ge mycket bra utbyte att delta i en sådan grupp. Tror också det kan bli minnesvärda kvällar…
Det tror jag också. Det var verkligen givande i kväll.
Jag önskar att jag tänkt på något liknande när jag drabbades av en livskris på nittiotalet, ibland behöver man bara prata med andra för att få nya tankar och få dela tankarna. Klokt gjort av dig.
Jag tror att just samtalen kommer att bli de svåra, då jag är på annat ställe i sorgeprocess än de andra. Däremot behöver nog alla lära sig mer om sorg då alla drabbat (igenom snitt 44 gånger under en livstid).
Jag hittade mitt stöd i gruppen Vimil på nätet (vi som mist någon mitt i livet). Där fanns både igenkänning och hopp om att det finns en framtid.
Att möta andra i samma situation, personligen eller på nätet, tror jag kan vara väldigt bra för de flesta. Vad fint att du hittat din grupp.
Jag tror absolut att grupper på nätet är bra. Hade faktiskt inte tänkt på det.