Mentala slukhål

Så är man i mörkret, på botten igen. Som ett mentalt slukhål.

Den senaste veckan har jag varit orolig för min bror. Hans sorg är enorm och just nu går han igenom en väldigt tuff period. Jag har ringt, ringt och ringt men han svarar inte. Vilket betyder att han inte orkar svara. Ibland lägger han ut något på Facebook och jag fattar att han mår sämre och sämre. Vi chattar ibland, han har svårt att prata med mig men skriva går bra, och det bekräftar hur dåligt han mår. Det gör så ont. Och det finns inget jag kan göra.

Någonstans inom mig förstår jag att detta bara är något att genomlida. Det går inte att trycka undan, försöka gömma. Det måste hanteras och man får hitta sitt eget sätt. Det gör ont, det går inte att undvika.

Själv har jag på olika sätt försökt hantera de senaste veckorna. Med varierad framgång. Förra veckan fick jag erfara att jag är långt ifrån att ha hanterat sorgen. Den kommer över mig, av olika anledningar.

Jag har i stort sett inte kunna skriva den senaste tiden (skapa noveller), även lite svårt att läsa böcker. Vissa böcker känns för svåra. Därav valde jag härom dagen att börja läsa en feelgood-roman. Oj vilket uselt val. I går kom jag till ett avsnitt där ett barn, en liten pojke, hamnade på sjukhus. Scener vid sjukhus och behandlingshem gjorde mig förtvivlad. Jag kände igen allt från tiden med min lilla brorson. Idag fortsatte jag att läsa. Jag tänkte att det ska ju vara en feelgood, men så dör pojken. För mig är det allt annat är feelgood, och något jag inte kan läsa nu. Texten drar mig ner i ett mörker, ett djup.

Det känns som att befinna sig i ett mentalt slukhål.

Annonser

10 thoughts on “Mentala slukhål

  1. Jag vet inte men kan man inte söka någon slags hjälp om man mår riktigt dåligt? Tänker på din bror. Kanske någon kurator eller präst att prata med?

    • Jo, jag tjatar på honom. Eller inte tjatar, snarare övertygar om att det är bra med professionell hjälp, inget konstigt. Och han har stöd av kurator. Men hur ska jag veta om det är en bra person eller ej? Jag får bara lita på att det ger honom den hjälp han behöver. Just nu misstänker jag att det är något in den processen som gör ont. Men som sagt, det gör ont, det kommer vi inte ifrån.

  2. Att finnas för den som sörjer är viktigt, det lindrar även om en inte fattar det just då, så är det en tröst åtminstone sen, att veta att någon fanns där. Men i värsta slukhålet, det är nog bara försöka hålla handen i den resan.

  3. Jag känner med dig och tänker på dig/er. Tänk att vi i bloggvärlden egentligen inte känner varandra i person – men känner varandra i text. Att vi får stötta varandra och ta tröst av varandra. Jag vet själv att det kan ge lite ljus i mörkret.

    Massa kramar till dig!

    • Tack för värmande och kloka ord. Det är precis så det är. Jag brukar jämföra vår läsande av varandras bloggande med att lyssna. Vi finns här och lyssnar till varandra.

  4. Det är svårt när man vill finnas där för någon men när dom samtidigt inte är mottagliga för det. Men han känner nog att du finns där även om han inte mäktar med just nu.

    • Jodå, han hör av sig ibland och visar livstecken. Får vara nöjd. Innerst inne inser jag att detta är en fas att ta sig igenom. Hoppas att det går hyfsat fort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s