Bekännelse

Idag satt jag och funderade över vilket bild av mig själv som jag sprider här. Den är visserligen sann men långt ifrån hela sanningen. Just nu är det mest sorg, krämpor och nederlag. Egentligen består livet av så mycket mer, men här kan jag skriva om saker som jag inte pratar så mycket om. Kanske är det därför som bilden kan bli lite skev. Som igår när jag berättade om mitt nederlag på vandringsleden. Jag tänkte, så klok som jag är ibland, att jag nog ska berätta om mer positiva saker om mig själv, för att få bättre balans.

Och nu ska jag göra precis tvärt om. Det finns flera smärtsamma sanningar i mitt liv och en av dem är att jag älskar att se på ”Lotta på Liseberg”. Jag är inte så förtjust i allsångsprogram men förra sommaren när jag besökte Liseberg, passade jag på att titta på när det spelade in. En fantastiskt upplevelse. Det var så god stämning, man kände sig välkommen och delaktig och alla var glada. Nu sitter jag framför tv:n varje måndag. Och jag längtar till Göteborg för att vara med på plats.

Såja, nu var den bekännelsen gjort.

Annonser

8 thoughts on “Bekännelse

    • När man såg henne live, särskilt under repetitionen, såg man hur otroligt professionell hon är i alls in härlighet. Kul! Jag blir glad. Det räcker för mig

  1. Ping: Göteborgsdagar | På Gång

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s