På onsdag är det födelsedag för en närstående till mig. 47 år. Men vi förlorade henne redan i januari och sedan dess har inget varit sig likt i vår familj. Istället för att planera för kalas, satt jag nu ikväll vid hennes grav. Min blomsterbukett var vacker, kvällen fin men jag har svårt att ta in. Jag vill egentligen inte acceptera, även om jag måste.
Sorgen och saknaden tär. Jag är arg, ledsen och trött. Livet är orättvist. Just nu gör det ont.
På Gång 
Jag förstår dig, fast min saknad och sorg är av annan orsak är den tung. Mycket, mycket tung. Kram!
Sorg och saknad kan ha många olika orsaker. Och det gör lika ont. Just nu tror jag att man får låta det göra ont en stund.
Att ett liv tar Slut så tidigt gör ont känns onödigt och meningslöst. Jag sänder dig varma tankar.
Tack!
Jag förstår dig så väl för det är så tungt…
Kram
Tack för omtanke.
Pingback: Måndag igen | På Gång