Midsommartraditioner

Midsommar brukar innebära att Stockholm är stendött. Visst är det så att många är på Skansen, några få på Gröna Lund men i övrigt är de lugnt. Få restauranger är öppna, alla är någon annanstans. Under några år brukade jag köra bil inne i stan på midsommarkvällen, bara för att få vara helt ensam.

Men detta är ändrat. Igår när jag klev av båten och strosade genom stan, så var det fullt med folk ute. Flera restauranger hade öppet. På gator, i parker och på torg fanns många, som inte har våra svenska traditioner.

Inser att inte mycket erbjuds dessa. Kanske hög tid att skaffa fler traditioner, nya traditioner. Känns sin att det finns ett behov. Något för alla utan traditioner, utan sommarställen, utan grillvanor.

Midsommar på Norrskär

IMG_4752Midsommar är en vanlig helg för mig, bara lite längre. Inga traditioner, inga förväntningar. Det är en lång och njutbar helg.

Midsommarafton tillbringade jag till del på ångfartyget Norrskär. Jag älskar att åka båt i skärgården, glida fram i de gamla fartygen. Det ger mig en ro och jag njuter av det vackra landskapet. Midsommarafton bjöd inte solsken, det var bara grått, och det blev faktiskt väldigt kallt att sitta ute på däck i den kalla, fuktiga vinden. Men friskt.

IMG_4739Båtresan till Sandhamn tog ca 3,5h och väl där var det ett uppehåll om 2h. Perfekt, då hann jag till bageriet för att köpa bröd och bullar och dessutom ta en kaffe och en glass på en annan bar. Krångligare än så behöver inte en dag i skärgården vara. Sandhamn är ju annars mycket för seglare, gärna i vita byxor, kavaj och bakåtkammat hår. Inte riktigt där jag känner mig hemma.

IMG_4812På vägen hem tog jag upp en av mackorna jag köpt på bageriet. När jag satt där ute i blåsten och frös, med hela skärgården framför näsan, så tänkte ag att de var den godaste mackan jag någonsin ätit.

Bullarna, seglarbullar, sparade jag till bättre tider. Faktiskt inte så goda som jag hoppats på, men de hör liksom till när man kommer till bageriet på Sandhamn.

Hemresan tog nästan 4h eftersom vi skulle stanna på olika bryggor. Fin avkoppling av bästa sort.

IMG_4795IMG_4775

Livslägen

Livslägen av Julian Barnes är en liten, tunn bok med tre berättelser som på sätt och vis går in i varandra. Det handlar om mod, kärlek, sorg och ännu mera kärlek.

Det är fint och välskrivet och när man läs klart så anar man varför dessa tre berättelser behöver vara i samma bok. Men det är inte lättläst, de är många ord, tankar och känslor som ska samsas. Den beskriver både kärlek och sorg på väldigt ärligt och äkta sätt. Jag anar att det här är en bok som upplevs lite olika beroende på sin egen situation och sina egna erfarenheter.

Jag tog till mig mycket av berättelserna men samtidigt så ångrar jag att jag läste boken på midsommarafton. Det passade inte så bra att sitta med tårar i ögonen till midsommarkaffet.

IMG_4719

 

Tid för återhämtning

Teoretiskt vet jag vikten av återhämtning.
Planeringsmässigt, ser jag till att ge mig den tiden ibland.
Men i verkligheter är återhämtningen inte så effektiv. Jag har så svårt att släppa, att låta återhämtning få ta plats.

Det är något jag vetat om sedan tidigare och som blev tydligt idag. Jag har tagit ledigt två dagar för att varva ner efter en jobbigt vår. Ända sedan årsskiftet har detta var varit ett riktigt skitår. Och det tycks fortsätta ett tag till. Promenader och att skriva är sådant som får mig att må bra.

Men igår, på min lediga dag, så dröjde det ända till långt efter lunch innan jag lämnat tangentbordet vid min jobbdator. Därefter fortsatte jag att följa jobb och svara på mejl via telefonen. Jag kopplar inte av. Jag är ledig men hjärnan fortsätter ändå att jobba. Vaknade långt ifrån utvilad i morse, har redan jobbat en stund och ska göra lite till innan jag beger mig ut på stan.

Min lärdom är att det inte räcker med att skaffa tiden för återhämtningen. Det krävs mer än så. Det krävs att aktivt släppa allt, och låta nuet ta plats.

IMG_4661(1)

Valmöjligheter

Står inför ett antal vägval i livet. Av någon har jag lärt mig att det viktigaste är att undvika de sämsta valen. Det brukar jag tänka på.

Nu har jag sett till att jag har ett ganska stort antal vägar att välja mellan. Något alternativ är på väg att falla bort men jag har ju ändå många kvar. Och när jag berättade för min gode, men högst tillfällige, samtalspartner om mina tankar om val så påminde han det han såg:
– Du har ju bara bra alternativ att välja mellan. Det kan inte gå fel
Och detta återkom han till flera gångar – att aldrig glömma när man bara ha gott att välja.

Även om del vägval är svåra, så finns ändå en trygghet i att veta att det är bland goda ting man väljer.

 

Tiden läker inga sår

IMG_4708Tiden läker inga sår av Caroline Säfstrand, är en bok som gett mig en mycket uppskattad läsupplevelse. Det är en bok som jag varmt vill rekommendera till fler att läsa.

Det handlar om vänskap mellan tre väninnor, en vänskap som haft ca 50 års uppehåll. I berättelsen får vi följa tre unika karaktärer, och deras familjer, både i nutid och genom tillbakablickar till olika tider. Det finns en spänning, en närhet och varmaste vänskap. Det finns ett driv i berättelsen som även överraskar med flera intressanta vändningar. Djupa sorger finns det också och allt beskrivs med ömhet och känsla.

Språket är vackert, beskrivningarna tänkvärda och det ger en lättnadskänsla att läsa. Och beskrivningarna Skåne är så fina att jag vill flytta till dit.

Jag har tidigare läst Säfstrands ”Om du vara visste” och båda böckerna är väldigt bra. Det här är en författare jag vill läsa mer av.

Att slutföra med ett syfte

Igår samtalade jag med en man som gav mig väldigt många goda råd. Sällan har ett 30 minuter kort samtal lett till sådana insikter, mod och framtidstro. Men visst är det möjligt, det har ju hänt. Jag visste inte vad jag kunde förvänta mig av samtalet, så jag bestämde mig för att vara öppen, ärlig och lita på att samtalet i sin förtrolighet skulle lösa upp några knutar. Oftast är jag ju mer förberedd men ibland vågar jag ge mig hän och lita på att det ska lösa sig. Och det gav utdelningen.

Ett av råden som jag gick löd ”Du ska inte slutföra för slutförandets skull, det måste ske med ett syfte för att det ska bli bra.” Det fick mig att tänka. Vet jag alltid varför jag slutför mina projekt? Varför läser jag tex ut alla böcker jag påbörjar, även om jag inte gillar dem? Hur ofta lägger jag egentligen ner, halvt omöjliga projekt jag gett mig in i?

Nej, jag har inte alltid svaret. Och det behöver jag ta reda på. Var lite mer ifrågasättande mot mig själv. Och kanske finns det bland alla mina måsten, några dåliga samveten som jag faktiskt kan lägga ner. Tänk så lätt livet kan bli lättare.

IMG_4532(1)

Behovet av en gnutta välbefinnande

Tankarna på alla kaffemuggar, fick mig att tänka på min kaffebudget. Det fanns en tid, då jag var ung, då jag förundrades över hur människor la enorma summor pengar på cigaretter. Jag kan fortfarande bli aningens förskräckt över en dels människors budget för krogbesök. Min egen kaffebudget är inte så stor men visst lägger jag en del ”onödiga” pengar varje vecka på att få en god kopp kaffe på stan.

Men kanske är det inte onödigt. Kanske har vi trots allt ett visst behov av sådant som får oss att må bra. Kanske behöver vi unna oss en gnutta välbefinnande. Ser faktiskt inget fel i det.

IMG_4671(1)

 

 

Lappar och muggar

De senaste dagarna har jag funderat på min konsumtion av papper. Jag som skriver, har papper och anteckningsblock överallt. Jag skriver ut en del papper på jobbet även om jag försöker tänka efter före. Å andra sidan köper jag sällan dags- eller veckotidningar och även antal månadsmagasin har minskat. Jag snålar och återanvänder papper så mycket jag kan och jag ser till att böcker tas hand om och blir till glädje för fler.

Men, samtidigt så dricker jag ju en del kaffe. Och väldigt ofta ur pappmugg, både på jobb och när jag köper kaffe på stan. Hur många pappmuggar blir det per månad? Hur återanvänds de?

Misstänker att min papperskonsumtion har en ökande trend. Måste nog fundera på om det är så jag vill ha det.