På pendeltåget hem idag så såg jag en kvinna komma gående i gången som skramlade med sin mugg och tiggde om slantar. Samtidigt hörde jag en annan kvinna bakom mig som var ute på samma uppdrag. Stor konkurrens om utrymme och enkronor.
Mitt emot mig satt två killar, ca 20-25 år. Den ena menade att han kände igen den ena kvinnan som skramlade ihop pengar. Han påstod att hon var en av de första som började tigga här på vårt tåg, för väldigt många år sedan. Hans kompis hade ingen koll, inte jag heller. När kvinnan passerat, så ropade han tillbaka henne. Så tömde han fickorna, massor av mynt i olika valörer och kvinnan sken upp. Vilken härlig syn!
Medmänsklighet som gör mig varm.
På Gång 
Men det är en sorg att tiggeri som genomen håller på att cementeras i vårt samhälle…
Jo, ett svårt dilemma att hantera. Svårt att veta vad som är rätt och fel och vad som gör skillnad. Den här kille gjorde i alla fall en enorm skillnad för den kvinnan.
Jag är tacksam att jag inte tillhör tiggarnas skara. Fattigdom går inte att lagstifta mot, även om nu vår regering skulle förbjuda det! Vad jag hört tidigare så är det inte möjligt enligt de lagar som finns, ändå tycker jag det antytts någon gång under senaste veckan.
Romgernas historia… ja, det är något jag vill bli mer påläst om. Vet att dom förföljts och haft det väldigt svårt under långa, långa tider.
Jo, det är verkligen något som man vill veta mer och förstå. Jag vill förstå hur jag kan göra verklig skillnad.