Utan personligt ansvar

IMG_3712(2)Min läsupplevelse av ”Utan personligt ansvar” av Lena Andersson, har varit både angenäm och intressant. Jag har läs noga och njutit av varje ord. Oj, vilket genialt språk Lena Andersson har!

Har läst flera av Lena Anderssons böcker och tyckt om många. Däremot tyckte jag inte om ”Egenmäktigt förfarande”. Jag såg inte det stora, vad andra attraherades av och jag ville så gärna förstå. Därför blev jag så glad när min ena bokcirkel ville läsa boken, en bra motivation för mig att försöka förstå.

Historien är enkel. En kärlekshistoria som den kan se ut i dag, där mannen är gift och kvinnan ändå hoppas på en framtid. Men språket, analyserna, inblicken i karaktärerna och varför de agerar som de gör, tycker jag är otroligt bra. För mig blev det så tydligt i denna bok, kontrasterna bidrog till tydlighet. Jag tycker att språket framträder, analyserna blir mer intressanta eftersom de inte lindas in i någon komplicerad historia.

Mina vänner tycker inte som jag. De flesta jag diskuterat med tycker att Egenmäktigt förfarande är bättre än uppföljaren. Kanske är det så. Eller så kanske det beror på oss själva; hur vi läser; hur vi vågar se och vad vi själva har för erfarenheter. Kanske att det beror på vår förmåga att förstå andra människor. Vad vet jag?

Jag gillar verkligen ”Utan personligt ansvar” och det är en dröm att kunna skriva som Lena Andersson.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s